När de kommer hem från sin utflykt hade de med sig semlor. Två semlor. Jaha, tänker ni. Så gott. Då vill jag bara påpeka följande fakta som i alla fall min make rimligtvis borde känna till:
- Senast jag kollade var vi fyra i den här familjen. Eller i alla fall 3,5. Varför köper man då TVÅ semlor? Behöver vi mer drama av typen ”jag vill ha en egen”, ”min bit är mindre”, ”jag ville ha den andra biten”, ”jag ville skära själv”..?
- Jag är allergisk mot nötter och den som är mest
sjåpignoga med att jag varken ska äta spår av nötter, eller mandel i någon form, är vanligtvis min man. Sist jag kollade innehöll semlor mandelmassa.Som jag inte äter. - Vår äldsta dotter äter a-b-s-o-l-u-t inte grädde. Det är nog det värsta hon vet. Det petas och suras nåt enormt om det kommer in tårta med grädde på när någon fyller år (vilket ju är ganska vanligt förekommande som ni förstår). Sist jag kollade var det grädde på semlorna.
Då återstår bara ett alternativ… Det var en medveten strategi! Han var själv grymt sugen på semlor, och han visste att jag skulle bli glad för att han tänkte på att köpa något gott åt oss. Nu slog det ju lite fel, för jag var ju inte överlycklig över att sitta bredvid och se på när han mumsade i sig en hel semla själv, plus all grädde från den semla vår äldsta dotter fick, och mandelmassan sen hon kommit på att den var nötter (nästan) i och vägrade äta den eftersom jag är allergisk (lojal fyraåring). Hon åt kanterna av vetebullen men lämnade sedan över även den till sin pappa. Och som av en slump – helt plötsligt – så hade han fått två semlor på sin sida av bordet! Visserligen aningen massakerade, men ändock, två semlor till maken.
Nu sitter flera stycken som läser det här och tycker att jag är väl hård mot min man som ju faktiskt både lät mig vila och köpte hem fika: det är ju tanken som räknas! Exakt min poäng. Det är tanken som räknas. Och nog hade han en tanke bakom det här inköpet.
Mycket nöjd make med den semla han generöst nog gav mig locket på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar