onsdag 18 april 2012

Gryningstimmar.

Jag gick upp före tuppen i morse. Släpade mig ur sängen när klockan ringde vid 05.15 och det enda jag kunde tänka var att jag måste vara den enda som är vaken så här tidigt inom den närmaste kilometern. Förvisso bor vi nära bondgårdarna, men inte mjölkas korna så tidigt längre? Efter en halvtimmes snabbfixning hemma, valde jag närmast hängande vårjacka för att hinna med bussen. Noterade inte att termometern darrade mellan noll och köldgrader. Stack in armen igen genom dörren och drog åt mig en halsduk och lindade runt halsen när jag kände den råa aprilluften som slog emot mig. En dryg halvtimme efter att jag steg upp, 05.50, stod jag huttrande i mulet vårmorgonväder vid busshållplatsen i vårjacka, stor halsduk och med mina solglasögon på. Jag slängde iväg en slarvigt formulerad liten bön till oklar mottagare, att ingen mer än jag skulle åka med bussen (det var ju ändå omänskligt tidigt), men ingen lyssnade så klart. Vi var fem personer som väntade när bussen kom. Bara en var klädd som om hon var någon överpositiv soldyrkare. Min man försöker intala mig nåt crap om att ingen tittar på mig så noga som jag själv. Det må så vara, men nog lägger man märke till någon som bär solglasögon i alla väder som nån slags förorts-wannabe-moviestar. Borde köpa mig ett par riktigt lågt skurna, tajta jeans och hemmableka håret också så är den ytliga förvandlingen komplett.

Den tidiga uppstigningen gjorde att jag kunde hämta barnen på dagis redan klockan 15. Jag var en av de där supermammorna. Sen stekte jag pannkakor och lekte med 2-åringen på golvet i flera minuter. Tidig hämtning, middag utan halvfabrikat och lek – det måste väl ge chans till något slags pris? Det är ju i alla fall helt klart mammapoäng för en hel vecka. Den äldre dottern var förvisso hos en kompis, det kanske drar ner snittbetyget något... Men hon fick ju också mat när hon kom hem.

Bompa gav mig ett tillfälle att slumra en stund i soffan. Jag var tvungen att samla lite kraft till onsdagens måste här hemma hos oss, Grey's Anatomy. Den här lill-lördagen kräver ett glas vin och lite brieost.

Och imorgon är det ju sovmorgon till klockan 6.

2 kommentarer:

  1. Trillade in på er blogg av en slump och började läsa. En viss igenkänningsfaktor smög sig på när man läser inläggen som rör vardagen med familj, jobb etc. Men jag insåg också att jag kände igen Henrik på en av bilderna, trots att det omkring 15-16 år sedan vi sågs senast.

    Så jag vill bara skicka en hälsning ifrån mig, Mattias Andersson, uppvuxen i Oskarsberg på Nyponvägen 24.

    SvaraRadera
  2. Hej! Kul att du tittade in! Jag kände igen ditt namn från Henriks barndomshistorier, men när jag förstod vem din bror var så föll alla polletter ner. Honom har jag fått lära känna genom Henriks minnen med honom. Hälsn. Idha

    SvaraRadera