Hiss och diss för Kneippbyn!

Jag kan inte bestämma med vilka ögon jag ska se Kneippbyn. Mitt första intryck, och första timmens känsla, var att vi betalat 240 kronor per person i inträde för att åka karuseller som mest kändes som ett kringresande tivoli, eller låta barnen åka trampbil en hel dag.

Öststatskarusell.

Vädret var perfekt, riktigt varmt men mestadels molnigt. Vi hade picknick, solen visade sig en stund och vi svettades. Barnen ville så klart inte äta, för varmt, och drickan fick vi i dem genom att hota med att förklara att antingen dricker ni vattnet nu eller så blir det inget Pippi-hus. Sen trampade jag i ett tuggummi och jag kände att vi behöver en nystart för att göra dagen till något riktigt bra.

Vattenmotståndare.  

Besöket på Pippi-huset (fint!) fick oss på rätt spår, sen sångstund med Prussiluskan, Kling och Klang. Tillsammans med glassens sockerchock var det precis vad vi behövde. Skådespelarna var riktigt skickliga och hanterade sina roller jättebra. De fick till och med vår ibland blyga (!) fyraåring att göra rörelserna till alla sånger och sjunga med för full hals. Vi fick energi av den halvtimmen, och åkte sedan båt (som döttrarna fick styra) en bra stund innan trampbilarna kallade igen. Bilar i olika former var dagens favorit för storasyster. Förutom trampbilarna spenderade vi mycket tid på radiobilarna och bilar som hon själv kunde gasa och styra runt på en bana.

Det var konstigt nog inte alls mycket folk i parken. Det var som mest 10-20 personer i kö till attraktionerna och eftersom allt var gratis inne i parken så var det bara att springa runt och ställa sig i kö igen om man ville åka fler gånger. Entrépriset var plötsligt inte så dyrt.

Ibland har jag sagt att lillasyster är så modig. Rätt ord är egentligen orädd. Djärv. Kavat. Modig är ju mer att våga prova något man egentligen är orolig för. Hon är ju inte orolig alls. Idag fick hon utlopp för all sin energi, kreativitet och nyfikenhet. Hon hoppade på alla studsmattor. Ville klättra upp i alla kojor, skrattade när vi krockade med radiobilarna och kramade Pippi utan en sekunds tvekan. Inte så förvånande kanske, konsekvenstänkandet är ju inte så värst utvecklat i tvåårsåldern. Men när storasyster sa nej till att åka barnbergbanan fick lillasyster frågan, mest på skoj. Hon tog det på allvar.  Det var bara att hoppa i en vagn och förklara att hon skulle sitta ner hela tiden. Jag fick försöka smyghålla i henne, eftersom hon blev mycket förolämpad och gav mig onda ögat när hon såg min hand runt sin midja. Sen åkte vi. Ett varv. Två varv. Tre varv. Tolv varv. Varje åk var tre varv och vi åkte fyra gånger (förutom ett åk som var fyra varv, och på två av åken fastnade säkerhetsmojängen man har över knät så de fick lossa den med en nödknapp = säkerhetschefen på semester?). Jag försökte fånga hennes lyckliga min med kameran när det gick som snabbast, men jag lyckades inte helt. Hon tjöt av spänning och sa ”igen” (eller snarare IGEN!!!) varje gång bergbanan stannade. Hon var lika förtvivlad när vi gick därifrån fjärde gången som efter första.

Alla hoppade efter bästa förmåga.

Ett varv till!

På eftermiddagen var det teater vid Pippi-huset. Den var uppskattad av oss alla fyra,  och även om vår yngsta inte störde föreställningen eller bröt mot några regler (hon var på godkänt avstånd trots att hon envisades med att stå nära skådespelarna), så kom det fram två mammor till oss tre timmar senare och kände igen vår dotter. Eller kom fram och kom fram. Lillasyster gick plötsligt fram till dem och tog en av dem i handen. Kvinnan tittade ner på vår dotter och sa "men det är ju du från teatern!".

I Pippis famn.

Tivolikänslan hängde kvar hela besöket, personalen skulle behöva gå en charmkurs, hela äventyrslandet skulle må bra av en renovering modell större och hade jag varit säkerhetsansvarig hade jag inte sovit gott på nätterna. 

Men det är roligare att se saker positivt. Barnen kunde springa mellan aktiviteter som inte krävde så mycket av dem, slippa stå i kö eller feppla med biljetter. Äventyrslandet är som en gigantisk lekplats de luxe med extra allt. När vi behövde något fanns det där: glasskiosker, picknickplatser vid havet, rena toaletter och våffelcafé.  Lyckad dag!

Lokförarna.