Skattjakt bland raukar.

Jag har åkt på en mansförkylning. Eller i alla fall trodde jag det, så jag har ignorerat den kraftigt i sex dagar. På sjunde dagen fick jag bekänna mig besegrad och har börjat gnälla. Två nätter av taggtråd i halsen, och en dag med dunkande huvudvärk som dock bara gör sig påmind när jag missat fyratimmars gränsen för ny huvudvärkstablett. Hade jag varit hemma hade jag gjort som min make när han nyser en gång blir sjuk – gått och lagt mig och inte stigit upp förrän det var över. Men jag har inte åkt till Gotland för att vara sjuk, och jag tänker inte låta bacillerna förstöra fler dagar av den här sommaren (och våren. Och vintern).

Vi fick dock planera om dagen lite grann. Istället för Pippi-hus och båtar i Kneippebyn blev det picknick och raukar söder om Slite. Ett mycket bra val skulle det visa sig. Vi fick sällskap av makens barndomskompis och hennes familj som också är på Gotland i några dagar. Folhammars naturreservat fick sig en omgång av oss. Sten och vatten är två element som uppskattas i den här familjen, men det är också förenat med en hel del fara i mammans katastroftänkande skalle. Där fanns alldeles för många ställen att klättra upp på och hoppa ner för. Storasyster ropar i alla fall ”fånga mig” innan hon hoppar. Lillasyster hoppar och hoppas på att bli fångad (eller inte).

Stenformationerna var alldeles fantastiska, och det karga landskapet är lika vackert i verkligheten som på alla bilder vi sett. Tre av fyra i familjen uppskattade också att det gick att ägna sig till leda åt favoritsysselsättningen ”plocka sten”. Vi avslutade besöket med en skattjakt (Geocaching) 100 meter (mycket bra avstånd tyckte mamman) rakt in i Gotlandsvegetationen. Stor fascination hos båda döttrarna!

Skattgömman!