I Bergmans fotspår

Kapitlet Gotland är inte komplett utan några ord om Fårö. Där fanns allt det jag själv sett framför mig när jag föreställt mig Gotland - karga klippor, vita stenar, låga buskar och vindar som sveper över landskapet.

I den här familjen älskar vi sten och hav. Hav är mitt element sen barnsben då jag spenderat stora delar av varje sommar på västkusten. Sten är solvarma klippor. Min make har delat med sig av sitt intresse att samla sten till våra barn. Storasyster fyller gärna fickorna med grus, men är god tvåa när lillasyster har fattat galoppen och oftast går med en sten i handen och dessutom samlar ett gäng i dockvagnen. Fårö var vårt Mecka – hav och sten så långt ögat nådde.

På Fårö kunde barnen springa, klättra och tjoa utan att någon tittade snett på oss. Fårö var förvisso det mest turisttäta omårde vi stötte på under vår resa till Gotland, men det märktes inte när vi väl kom iland och alla spred ut sig över ön. Vidderna var perfekta för oss med barn som har sjuhelvetes mycket  spring i benen.

Fårhagar, ensliga stugor av sten och små, små droppar av havsvatten som vätte ner oss i vinden illustrerar upplevelsen av Fårö - och är en passande slutkläm på hela den här två veckor långa Gotlands odyssén.