Gangsta

De här bilderna avslöjar inte den jakt mellan Icas hyllor som vår treåring skrattade sig igenom under den halvtimme det tog för maken och mig att hysteriskt slänga ner plocka ihop veckans nödvändigaste varor. Treåringen snodde handlingslistan ur min hand, ropade "försök och ta mig då", och var borta innan jag hann varna alla övriga närvarande. Efter infångande och tillsägelse, som hon ignorerade, övergick hon till att prova vilken svängradie vagnen fick beroende på hur mycket hon hängde med kroppen utanför. Kort sagt, vårt besök var en exakt kopia av den minnesbild jag har sen innan jag fick barn av dem jag avskydde mest i mataffären. Idag tog jag ett djupt andetag, tänkte på alla de barn som är sjuka och inte kan handla med sina föräldrar, och blev på så sätt för stunden övertygad om att hennes Dora-imitation som genomfördes för hundrade gången var den ljuvaste musik jag nånsin hört.

Hur övriga konsumenter klarade av handlingen med en sjungande, springande och plötsligt uppdykande handlingsterrorist förtäljer inte historien.

I detta fall säger inte en bild mer än tusen ord. Det ser ju rätt mysigt ut... Men det är ju ingen slump att bilderna är suddiga. "Fastnade jag?" frågade treåringen glatt. "Knappt" var det uppriktiga svaret.  

Efter matshopping skulle vi hämta sexåringen från ett sjuårskalas som hölls på brandstationen och som troligtvis kommer gå till historien som barndomens coolaste kalas. Jag föreslog att vi skulle vänta i bilen, men maken ville gå in. Jag såg rubriker av typen "Treåring kapade brandbil, stoppades på E6:an" eller "Brandstation utrymd på grund av brandkaos efter besök av treråring" framför mig. Men maken ville absolut gå in och vänta. Det stod snart klart varför.

Treåringen gjorde några tappra försök att bli historisk, men vi vann den ronden. En provsittning i brandbilen blev det, men hon fick ett rungande nej på frågan om att prova vattenslangen.


När vi åkte hem såg jag en skylt på en mini-bil på parkeringen som jag kan tänka mig att trycka på en t-shirt till treåringen.