Vid frukosten vid 7-tiden imorse konstaterade vi att vi ändå var i bra fas. Målet var att komma iväg klockan 8, men stress vid avresa är vi båda allergiska mot, så klockan får hellre gå i så fall. "Vi får väl åka på måndag, annars" sa maken. Eeeh, nej. En timme senare stod vi utanför låst och larmat hus (detta kan varit en strategi från min makes sida, lyckat i så fall). Treåringen var arg som ett bi över att hennes mamma packat hennes kläder utan att fråga om lov samt att hennes far burit ut hennes väska i bilen. HON KAN JU SJÄLV. Därmed gick hon och packade en egen kasse med det livsnödvändiga innehållet två tommar toarullar, en studsboll, en späckhuggare i miniformat inköpt i Holland i slutet av 80-talet, en kökspensel samt en vit avlång legobit. Sen åkte vi.
Nio mil och cirka tio avstyrda baksätesbråk senare, lyssnar vi nu allihopa på sexåringen när hon med hörlurar på öronen sjunger Mello-låtar från 2013. Någon som minns scenen i Pretty Woman när Julia Roberts ligger i badet och nynnar med freestyle på sig? Precis så. (Inga liknelser i övrigt). Treåringen har beslagtagit allt som tror att sexåringen möjligtvis vill ha att leka med i bilen och suckar högljutt då och då i tristess när sexåringen inte bryr sig nämnvärt.
Semestern kan börja!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar