En välsignad julefrid...

...är här. Nästan i alla fall, två av tre inte illa. Julfester, julskyltning och annat indikerar ju att julafton är på ingång. Här hemma är det fortfarande mycket vardag. Våra listor på vad som ska hinnas med innan jul, växer i takt med att antalet dagar kvar till jul krymper. De enda strumpor som är upphänga här är de som trängs på tvättställningen och granen står än så länge kvar i skogen.

Välsignelsen var söndagens aktivitet, när vi gick sjuåringen till mötes och var med på lucia-mässa i Tolereds kyrka. Vi var förstås inte sena att haka på någon av oss. Jag blev dock något tveksam när jag såg alla tända ljus och närheten till alla långa hår. Speciellt håret på en viss fyraåring. Samma rörliga lilla person tog även tillfället i akt, att i sin glittrande kattklänning, ta plats i luciatåget helt utan föranmälan. Gladast i stan stod hon sedan längst fram och sjöng med lånad stjärna från flickan som var "stjärngosse".

Friden vet jag inte var den håller hus. Den var väldigt långt borta förut i alla fall, när maken berättade att han och old boys-laget i innebandy i radhusområdet var överens om att träna som vanligt på tisdag kväll. Den 23 december. Dagen innan julafton. Nu menade ju maken att han egentligen var julhjälte, han var enligt egen utsago den som avstyrt träningen, och därmed räddat åtskilliga äktenskap. Jag kan intyga att han räddade ett i alla fall.

En vabdag nära jul.