Julkalendern!

Jag fick en uppenbarelse i vår Willys-butik häromdagen. Trots överdåd av prylar, aktiviteter och alldeles för mycket uppmärksamhet, så blev båda döttrarna för några sekunder förstummade över det faktum att de fick välja vilken chokladkalender de ville i affären. I själva verket skulle det enskilda valet i detta fall varit godkänd av varenda kommunistregim - liten affär med tre kalendrar i utbudet, alla med samma innehåll men olika färger. Valen avlöpte smärtfritt och en lila och en blå kalender inköptes.

Hemma fanns även TV-julkalendern, som i år inköptes i god tid för att slippa missöden. Imorse satt vi bänkade. Sjuåringen och jag tyckte nog att serien verkar lovande. Fyraåringen såg helt frånvarande ut. Tio minuter in i handlingen, frågar hon förvirrat när det börjar..? Tydligen hade hennes föräldrar missat, att förklara det faktum, att det är ny julkalender varje år, vilket gjorde att hon satt och väntade på 2013-års julkalender med rymdraketen, stenåldern och museet.

Sen kom höjdpunkten. Lucköppningen! Storasyster öppnade TV-kalendern och åt också upp sin chokladbit ur kalender nummer två. Lillasyster öppnade sin lucka och såg förvirrad ut...ingen choklad!? Efter skaktest och flera nya lucköppningar stod verklighetens i-landstryne framför oss. Kalendern var tom! Nada! Noll!

Storasyster tvekade länge innan hon erbjöd sin lillasyster att öppna lucka nummer två i sin egen kalender för att hon också skulle få en chokladbit. Till imorgon är ny chokladkalender inköpt och nu är bara den stora frågan: kommer lillasyster att minnas sin storasysters gest och ge bort en av sina chokladbitar imorgon? Än är inte undrens tid förbi.