Jul(gran) i vårt hus!

Maken startade, enligt egen utsago, en tradition i år. Han och sjuåringen begav sig ut i skogen några mil norrut och högg oss en gran. Innan någon ringer skogsägaren och anmäler maken för att otillbörligt ha tillskansat sig en julgran, eller hur nu brottsrubriceringen lyder, vill jag säga, att skogsäventyret var högst organiserat med anvisad parkering och till och med avslutades med korv och bröd-bjudning.

Maken ville att vi skulle åka allihop. Han ändrade sig dock innan han hunnit till sista stavelsen och sa att kanske det var bäst om han och sjuåringen åkte ensamma. Bra förslag. Naturen är inte mitt största intresse och svettningarna som breder ut sig när jag tänker på fyraåringen bland sågar och fallande träd är inte nådiga. Lägg till detaljen med henne i närheten av den där nätmaskinen som granen ska igenom, och svettningarna hotar leda till att jag är i behov av vätskeersättning i form av dropp resten av julen. Så vi stannade hemma.

Jag bad maken skicka en bild på granen "när de valt den". Jag fick den här:




Jag syftade möjligtvis på innan den var huggen, paketerad och fastspänd...men visst, vald är den ju.

Naturen hade varit snäll mot dem och de var mycket nöjda med att ha hittat den finaste granen. Nu står den här och lyser. Det är min typ av gran: inomhus, klädd och med stjärna i topp.



Vi får se vilka som för traditionen vidare nästa år.