En perfekt lördag i gruvan

Den här dagen var en sån där som är belöning för allt slit i livets kolgruva när vardagen snurrar i höstmörkret. Jag vaknade av en liten barnhand som smekte min kind. En ljuv röst som sa ”är det morgon nu, mamma?”. Då var klockan 8.15. Det stavas S-O-V-M-O-R-G-O-N.

Alla sommarklädda och sängarna bäddade. Frukost med öppen balkongdörr och sommarkylig morgonluft. Barn som satt still! En och annan sked ven förvisso genom luften och storasyster silade mjölk mellan tänderna – småsaker som fick passera. Morgonkaffe i solen.

Förmiddagen startade med en powerwalk. Solen hettade och svetten lackade. Dusch och lugn och ro hemma trots två barn närvarande - kan berott på att vi nu var tre vuxna sedan min mamma kommit hit. Sommarstyle på lunchen; kokta rödbetor med smör och lite salt. Fantastiskt gott (efter att vi väntat med vrålhungriga magar i 40 minuter, vem kunde ana att det var så seg koktid på rödbetor?).

Efter lunch tog vi färjan till Hönö och badade. Tre timmar med sandlek, havsbad och glass på solvarmt gräs. Då och då kom en vindpust med sunkig sjögräslukt på grund av det låga vattnet, precis som det ska vara på västkusten. När storasysters båda baddräkter var blöta, och hon hackade tänder, åkte vi hemåt. Maken och jag hade skilda åsikter om huruvida vårt vrålåk skulle placeras i rad två eller tre på färjan, vilket vi luftade med varandra en stund. Vi ansåg båda att vi vunnit argumentationen.

Mormor och lillasyster gick till lekplatsen, maken tände grillen och åt popcorn med fyraåringen på altanen. Jag fick ensamtid (obs, ej egentid, den hade inte spenderats i vårt kök) och skar sallad i ett tyst hus. Middag i kvällssol, barnen satt still igen. Lillasysters resultat kanske var lite dopat, hon var fastspänd i sin barnstol.  Hon gjorde sitt bästa för att underhålla oss med grenar som ”hur långt kan man kasta en potatis” och ”hur många gånger kan jag få dem att plocka upp skeden”.

På storasysters förslag avslutade vi kvällen med en kort skogspromenad där vi kunde plocka hallon. Eller ja, mormor plockade, storasyster höll koppen och jag väntade på den asfalterade skogsvägen nedanför. Lillasyster somnade som en stock, medan storasyster kunde avsluta dagen med hallonröda fingrar ätandes direkt ur muggen med vildhallon. Nästan på minuten 12 timmar efter att hon väckte mig försiktigt med en smekning, sov även storasyster.

Idag skimrade livet i kolgruvan, diamanterna var många.