Nu är ju inte glada tillrop det enda min kropp sysslar med. Benen är inte riktigt med på överenskommelsen. De talar också till mig, men tonen är annorlunda. Den är rätt sur faktiskt; "sluta nu, för fan, lägg av! Vem tror du att du är? Du kan inte springa snabbt, vi vägrar, du kan bara lunka fram. Sluta fåna dig nu och sätt dig i soffan igen. Vad är ditt proooooobleeeeeeeem?"
Idolbild.
När snålblåsten är här om ett par månader, och det regnar småspik på tvären, så hoppas jag att det är benen som ska övertala mig att hålla i träningsnivån. Jag har lite att jobba på till dess.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar