Ikea på en lönehelg måste vara djävulens påfund...

...eller åtminstone Guds straff till alla barnfamiljer med en längtan till att göra livet enkelt för sig. En redig huvudvärk och en önskan om att alla barnfamiljer (utom vi) kunde förpassas till Alaska de närmaste två timmarna blev konsekvensen när vi upptäckte vårt misstag. Lillasyster var dessutom djupt missbelåten med sina föräldrar (och kommer eventuellt att få gå i terapi ) av att det återigen stod "väntetid 44 minuter" på lappen till lekrummet.

Vid ingången till djävulsgapet stod en överkäck människa frågade om barnen ville gå en tipspromenad. Jag hann tyvärr inte säga nej innan jag insåg att frågorna var tio stycken och det krävde promenad genom hela varuhuset. Första pris var ett gosedjur och alla barn skulle få en glass. När vi kom till kafeterian hade vi hittat fem frågor. Och gått ungefär lika många varv på övervåningen. Båda barnen hade fyllt i sina svar själva, vilket i treåringens fall borde betyda att hon inte fick nåt förstapris - om inte domaren ville ge "graffiti med blyertspenna som konstform" extrapoäng. Storasysters svar var korrekt ifyllda och hon var laddad för kommande fem frågor. Hon hade gladeligen sovit över i varuhuset om hon fått välja gosedjur sen. Vårt öde är gosedjur.

Vi pausade med kaffe och i samma stund som maken väste att "...den jefeln som kom på den tipspromenaden har inga barn!" bestämde jag mig för att låta barnen få glass av Ikea oavsett antal inlämnade frågor. Sensmoralen i att skita i uppgiften och ändå få prestationsgåvan får vi väl troligtvis äta upp tills storasyster är 15. Men det var det värt.



Alaska låter onekligen lockande.