Imponerande får jag säga!

Nej, det ska inte bli en matblogg det här. Men jag är så imponerad av mig själv varje dag att jag behöver skrika ut det över hustaken. Just det känns rätt dumt i ett radhusområdet. Det finns en å annan Ove i det här grannskapet som inte förstår storheten i att jag, som fortfarande får pikar för att jag levde på köpt grillad kyckling och havregrynsgröt som singeltjej, nu skapar den ena matorgien (inga skämt på den, tack) efter den andra. Eller ja, i alla fall gör det som de flesta andra gjort i flera år: följer ett recept och lyckas utan att förväxla kanel med cayennepeppar (sååå lik i färg!).

Få menyer i detta hushåll får ta mer än 30 minuter att tillaga. Det klarade dagens laxpytt med romsås utan problem. Drar ni bort all tid jag samtidigt la på att jaga treåringen runt huset när hon lyckades reta upp sin storasyster cirka var tredje minut genom att smyga sig på henne och skrämma henne, hoppa på hennes säng och sjunga Emil-visan (<--- jodå, fortfarande, varje dag, varje timme, varje minut) och allt annat hon gjorde för att störa den allmänna ordningen, så kan nog tidsåtgången pressas en hel del. Samma lilla unge tog också köksmattan och förvandlade den till en båt. Helt ok - tills mitt ben skulle vara brygga. Som båten skulle förtöjas i.

Receptet ja. Så enkelt att jag bara behövde använda Google en enda gång. Rättika har jag ju hört om, men hur ser det ut!? Diskret bildgooglade jag i affären men kom fram till att den nog var slut. Tydligen är rättika släkt med rädisa, men vågade inte chansa. Om det är fel i den faktan så skyller jag på Wikipedia.

Så, med en jolle runt ankeln delade jag följande i små bitar:

2 morötter
2 palsternackor
1/2 röd paprika
1/2 zucchini
1 gul lök

Kryddade med lite peppar. Ogillar starkt salt mat så jag hoppade över det coola flingsaltet. In i ugnen tills de blev mjuka. En kvart? Typ.

Sen delade jag fyra laxfiléer i mindre bitar och stekte dem i smör. Kryddade med dill.

Sen blandade jag allt och serverade med stenbitsrom i crème fraîche.

Maken var förvisso hungrig när han kom hem (jag hade kunnat äta en sula och varit nöjd så länge barnen satt still), men han hyllade mig som årets kock och tyckte jag skulle söka till nåt av alla matprogram.






Förhoppningsvis menade han inte Hell's kitchen.