Det är snor, det är irriterade tårkanaler (otippat), det är Treo till frukost. Det är inte vackert. Huvudet känns mer som en trögflytande gryta än en samling alerta nervbanor. Andra dagen i soffan och jag är sjukt otålig. Jag lever efter devisen "förkylning är över på max tre dagar", men i ärlighetens namn har den sällan stämt. Inte nu heller. Den hade sin enda glansperiod när jag var singel och knaprade Esperitox så fort bussgrannen nös och sen sov i 36 timmar om jag kände för det.
Idag är vilan mer schemalagd. Sjukdom är tillåtet 8-16, sen är det omöjligt att vila ens om jag hade hänglås på sovrumsdörren. Någon hade garanterat antingen kämpat med närmast liggande verktyg i timtal tills låset gett med sig, alternativt kört skrikmetoden hängandes i låset tills jag fått välja mellan att ha kvar mina öron i gott skick eller dörrhandtag alls.
Laddad med näsdukar och nässpray i tre former har jag spenderat dagen framför avsnitt 4534 av Våra bästa år, tidiga episoder av Sjunde himlen och 90-tals klassiker som MacGyver. När jag tänker på det nu så kanske det bidrar till den trögflytande känslan i skallen...
Imorgon laddar jag för "Housewives of..."-maraton. Hjärnkapaciteten är på helt rätt nivå för att uppskatta den typen av plastikopererade överlyx. Det är tredje sjukdan. Hoppas sista!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar