För nästan två år sedan ramlade sexåringen och slog ut två tänder. Det kändes ju som en plump i föräldraprotokollet även om det var en olyckshändelse. Själv har hon aldrig gjort nån stor grej av händelsen efter att smärtan klingade av.
Nu börjar det tappas tänder i omgivningen. Inte bland mina jämnåriga vänner, tack o lov, men var och varannan sexåring i bekantskapskretsen kan nu med stolthet visa upp en glugg i den kritvita tandraden.
Jag fattar ingenting. De första fem gångerna sexåringens kompisar log sina bredaste leenden för att visa sina nya gluggar, så var min första reaktion förvåning. Hade de också ramlar? Eller hade de drabbats av tandröta? De fick ju nyss tänder! Vi föräldrar jublade ju nyss över tandgenombrytningar och gjorde high five när alla små gaddar tittat fram. Nu vickas det hejvilt och firas när de trillar ut!
Vår dotter lär dock få vänta. Hon hade knappt fått en tand när hon fyllde 1 år, så de första lär nog sitta ett tag. Men det gör inget. Hon har ju sina gluggar ändå. Och med en sexårings självsäkerhet är hon just nu oerhört stolt över att hon var allra först av alla hon känner att "tappa" en tand. Jag säger inte emot.
Här tappas heller inga tänder :-)
SvaraRaderaOch inga nya kommer det heller som jag så bestämt sa till tandköterska och tandläkaren vid sexårskontrollen för några veckor sedan.
Opps, finns tydligen ngt som heter sexårständer. Vann inte pris som årets mamma...
#skamanvetasånt #problemfritandgenombrytning #mammamednollkoll
Men å andra sidan så är din unge den mest beresta på flera mils avstånd så hon kan leva med att inte morsan vet hur många tänder hon har. :-)
Radera