Är det dyrt med kaviar?

Lördagmorgon. Vår äldsta dotter tog sovmorgon och vaknade klockan 7. Vi var rätt sega så hon fick låna en av våra telefoner och spela lite, så vi kunde ligga kvar en stund. Lillasyster sov. Hon sover gärna till 8-9 om hon får. Efter någon minut kom storasyster in och frågade om hon fick titta på YouTube. Jag sa ja, men någonstans i den meningen måste hon missuppfattat mig. Fem minuter senare hade vi mini-disco a la chartersresa inne i vårt sovrum, och två barn som skrattade och dansade. Den oväntade vändningen på vårt försök att få vila en stund till, kom dock på rätt morgon. Jag tänkte på fredagen och valde att hänga med på minidisco släpa mig upp och försöka se lite intresserad ut.

Frukost. Barnen sitter på rätt stolar, är stilla, de äter och det borde vara en mysig stund - om det inte vore för mig. Maken brer ett tjockt lager kaviar på sin ostmacka och när jag ser den platta tuben går jag av nån underlig anledning igång på det och ifrågasätter hans kaviarätande.

-Vi köpte den tuben för en vecka sen och nu är den nästan slut?! Vad hände?
-Ja, vi åt väl den?!
-Vi?
-Jag då. Vadå då?
-Tyckte bara det var lite väl mycket kaviar på en vecka, det är ju en stor tub.
-Är du allvarlig? Jag kan börja spara en procent av min inkomst till ett kaviarkonto om du inte tror det räcker annars.

Ja, jag var allvarlig. Och tillfälligt sinnesförvirrad. Klart karln ska ha sin kaviar. Det var inte min bästa stund, men när jag frågade om kaffet var klart några minuter senare, och min make svarar att han får stressfrakturer om jag inte taggar ner, så tycker jag ändå att han var fel ute.

Jag fick mitt kaffe och läste tidningen så alla slapp mitt usla morgonhumör. Maken och barnen spelade låtar ur Macken på gitarren och solen kom fram (på alla fronter). Höstmorgon blev sommardag. Barnen badade i poolen på gräsmattan, och jag passade på att sola nyllet en stund. Då var känslan nästan, lite, pyttegranna som en charter igen.

Charter i radhusområdet.