Maken drog nitlotten eftersom jag sedan flera månader hade planer att gå på show på Rondo med min mamma och syster på eftermiddagen idag (en show som kräver ett eget inlägg). Några tvättar, duschar och lakansbyten gjorde förmiddagen lite rörig, även om det var påtagligt att den med mest energi här hemma låg däckad i sängen. Jag hade siktet inställt på att lämna hemmet vid två-tiden för att se en föreställning med middag som började klockan tre. Jag var huvudorganisatör för dagens event, och tyckte informationen på biljetten om showstart var ett bra riktmärke. Vid halv elva ringer min syster (som insett att hennes vanligtvis kontrollerande storasyster var fast i ett kräk- och feberparadis och behövde hjälp) med informationen att vi behövde vara på plats senast klockan ett för att äta innan showen. Det var ju en rätt viktig detalj... Tack vare syster hann vi i tid.
Vid 12 lämnade jag make och barn hemma för lite glamour på stan. Maken var dock rätt nöjd när båda barnen låg nerbäddade i soffan framför en film. Men helt lugnt hade han nog inte haft det hela tiden. När jag kom hem igen vid sextiden på kvällen, så hade yngsta dottern bytt namn till Gangstern, och storasysters feber hade stigit ytterligare till över 40 grader. Ändå hade min make hunnit med att göra en (citat) "mustig Bolognese" som stod på spisen. När jag frågade vad skillnaden var mot den vanliga vardagsköttfärssåsen, svarade han att han använt smör i såsen och dessutom pressat i två hela vitlöksklyftor.
- Det är ju lördag, vi får festa till det lite.
En sjukling och en hangaround.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar