Plötsligt händer det.

Oftast är det jag som står för topparna och dalarna i känslosvallen hemma hos oss. Min makes känsloyttringar är mer som en rak linje, med lite krusning på ytan med jämna mellanrum. Då och då sveper det in en våg, åt endera hållet. Häromkvällen skrapade vi en triss tillsammans (japp, varannan ruta) och plötsligt fick han glädjefnatt, han vrålade ut sin lycka innan vi ens hade skrapat klart. Vi hade vunnit!

När tjoandet över vinsten var avklarat så tittade han på mig och sa med en lika delar spänd som självklar ton:

- Vi tar det väl i kontanter?!