Extreme (?) Makeover: Home edition

Vi är inte så mycket för heminredning, min make och jag. Eller så här: vi är visst en del för heminredning, det är ju inte så att vi vill sova på varsin pläd på golvet, ha tapeter som hänger på trekvart och ett tak med spindelväv. Men vi går inte på loppisar för att blanda gammalt och nytt efter ett koncept. Vi spenderar inga söndagar med att leta shabby chic-möbler i småbutikerna i Haga.Vi syr inte gardiner alls efter säsong och vi pysslar ytterst sällan.

Det finns en sak som är viktigast av allt hemma hos oss, när det kommer till möblering; förvaring. För några veckor sen bestämde vi oss för anpassa barnens rum lite mer till deras ålder, inte ens tvååringen leker med babyleksakerna längre. I helgen var det dags för projektet att rulla igång. Delprojekt ett var att rensa och sortera. Vi har en hel del grejer. Maken sparar mer än mig, men även jag har en tendens att samla på onödiga papper och småpryttlar. För att inte dra det i långbänk: vi tycker båda att det är lite känslomässigt jobbigt att skiljas från det ganska fula, begagnade skötbordet från 07 som är inköpt på Ikea och som vi inte behöver längre.

Även om Ikea är första stoppet när vi behöver nya möbler, så gillar jag inte tavlor och andra prydnadsgrejer från Kamprads skapelse. Då ligger jag farligt nära att ”blanda gammalt och nytt” , sätter helt foton på väggarna (lika mycket på maken och mig som på barnen), tavlor vi ärvt eller som som betyder nåt för nån av oss. Våra tavlor skulle jag kunna skriva en helt egen text om. Maken har tre tavlor som är hans sen förr, och som han älskar. Två av dem sitter uppe, en för att jag gillar den och en på nåder för att den passar färgmässigt. Den tredje är visst värdefull (obs, inte värd att göra inbrott för) men ful som stryk och därmed förpassad till en tillvaro bakom en säng (häromdagen trodde jag maken sålt den som jag bett honom, den stod inte på sin vanliga plats, men sen hittade jag den bakom hans egen säng, han kanske vaktar den med sitt liv, vad vet jag).

Vi hade som mål att efter rensningen, flytta runt, köpa nytt, skruva ihop, ställa på plats, testa, spika upp och organisera. Tre ställen i huset var involverade: vårt kontor och barnens respektive rum. Det utgör förvisso en tredjedel av huset, så det var inte så mycket plats kvar att leva på. Storasyster fick spendera helgen utomhus, vilket var uppskattat av henne trots regn i söndags. Tvååringen fick vi ha med i röran och till listan kan därför läggas att undvika att hon välte något, klättrade på något, hittade hammaren eller åt skruv till mellanmål.

 

(St)jälpreda

Vi fick hjälp av min mamma några timmar under helgen, annars hade vi nog inte gått i mål. Det var en del trixande, men vi var fokuserade båda två och bara en enda gång kände jag för att skrika rätt ut. Det var när maken på tre minuter glömde att jag sagt att en hylla skulle sitta i vänsterkant och istället spikade upp den centrerad ovanför byråerna. Han hade tur, det blev bra bättre. Hur många gånger maken kände för att skrika rätt vet jag inte. Han svor dock några gånger (i timmen).

 

Snabbt jobbat, han fastnade knappt. 

 

Om jag nu skulle endagsförvandla den här bloggen till en heminredningsblogg a la Ikeakatalog så kunde jag ju tagit före-bilder så ni såg skillnaden. Men det gjorde jag inte, så det får bli endast efter-bilder. Här är storasysters skrivhörna:

 

Lillasysters nya möblemang:

 

 

Ingen ny byrå, men den syntes knappt innan för alla böcker och kläder ovanpå. 

Vad vår stil skulle kallas är tämligen oklart. Vi tänker och tänker och sen jobbar vi fort som attan. Vi köper det mesta på Ikea och varvar med vad vi har. En sorts Quick fix-mix?