Med en feberfri sexåring, som är på benen efter fyra dar hemma, och en treåring med Emil i Lönneberga som största idol som lever varje sekund med hoppet om att vi ska jaga henne och kalla skrika "Förgrymmade onge", så hade jag min egen storm hemma idag. Det var studiedag på skola och förskola och lotten föll på mig att vara hemma. Min inställning till om det var en vinst eller inte varierade under dagen.
Det fanns helt klart höjdpunkter. Vi var som tagna ur Ett Perfekt Liv när vi på förmiddagen sjöng oss igenom en hel sångbok. Även när jag satte på filmen Upp, och därmed hann duscha, var det kav lugnt här hemma. Försöket att tillsammans spela Memory slutade dock i anarki, och veterinärleken gick bra tills den yngsta blev högst irriterad över att hon inte fick använda alla autentiska plåster på sina leksaksdjur. Det var en omskrivning. Hon blev förbannad. Svinsur. Grinig som satan och sa att hon skulle hitta en annan mamma.
Sexåringen fick över en kompis och de pysslade tillsammans. Klart godkänd lek - även om det gick åt två flaskor lim. Det var det värt, det gav lite tid med treåringen på tu man hand och lugn i huset. Den mjuka lilla treårshanden i min, hennes omtänksamma sätt att fråga om jag satt bra i soffan och lycka när jag sa ja till att läsa den famn av böcker hon hämtat.
Precis när jag hade hunnit få ett styng av lite dåligt mamma-samvete att barnen nu ska vara på förskola/fritids resten av veckans "höstlov", så fick jag ett sms av sexåringens lärarlag som påminde om matsäck till imorgon. De ska på utflykt till stan och beskedet fick både sexåringen (och delvis mig) att hoppa upp och ner av lycka. I samma sekund drog treåringen igång ett Spidermanäventyr där jag tydligen var den jagade, vilket höjde ljudvolymen med 500 procent och påminde mig om vilken bra miljö förskolan är för henne.
De sista vindbyarna i den tornado som drog fram här hemma kastade den ner mig i soffan med ett glas vin. Lika bra att tända några ljus och vila. Det ska bli storm inatt sägs det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar