Mörker kan jag ta, vi gick ju plus idag. VI FICK EN EXTRA TIMME! Jag såg fram emot söndagen redan i måndags. Mest för att jag skulle hälsa på min farmor idag, men i sanningens namn också för att få inkassera 60 extra minuter! Vad skulle vi göra med all tid? Bygga nåt? Sätta in åtta års foton i album? Klippa 40 naglar? Hinna baka lussekatter innan jul i år? Sortera tvättstugan eller kanske möblera klart vardagsrummet?
Vi vaknade vanlig tid. Fast en timme senare. Gjorde allt det vi skulle, packade liten väska och tog bilen mot stationen där jag och treåringen skulle ta tåget till min farmor. Halvvägs dit inser jag att vi är i så god tid att vi har nästan en timme tillgodo innan tåget ska gå. En timme! MIN TIMME! Den höll på att gå till spillo! Innan fullständig panik utbröt försökte maken förslå en fika eller en sightseeing i hans gamla kvarter i Göteborg.
- Jag kan köra extra sakta om du vill, så blir ni inte tidiga. Det kan ta en timme..?
Tack. Men, nej tack. En gåvotimme måste respekteras. Tid är pengar, pengar är tid eller vad det nu heter - jag höll på att förlora en förmögenhet! Vad göra? Mitt humör hann precis slå i bott innan lillasyster deklarerade att hon var nödig. Nummer två var i akut antågande. Jahapp. Nästkommande 30 minuter spenderade vi på en Preem-mack. Felparkerade i alla hast precis framför den enda ruta med "parkering förbjuden" på en handskriven skylt. Efter uträttat ärende krypkörde maken genom den morgontomma innerstan och vi kom ändå fram till stationen en kvart innan avgång. Medan jag fick en kaffe på Starbucks (med extra smak av tidsvinst), fick resten av resenärerna en mini-show när treåringen gjorde halsbrytande konster på en bänk i vänthallen. Sen gick tåget med oss ombord och tiden var som vanligt igen.
Vår dagsresa till metropolen Falköping kräver ett eget inlägg. Jag ska bara först smälta det faktum att min yngsta dotter på fem timmars besök hann (stick i stäv med mina uppenbart resultatlösa trista förmaningar att låta bli) stå halvnaken och dansa i centrala Falköping samt bli fångad i farten när hon var sekunder och centimeter från att dyka över och ner för en bardisk. Bland annat. Detta när syftet med resan var att hälsa på hennes gammel-farmor.
Det var, trots det oväntade mackbesöket och en del andra incidenter, en jättebra dag. Men de Falköpingsbor vi råkade på kan ju eventuellt behöva en stund att vila och återhämta sig innan vi kommer tillbaka igen. En extra timme eller så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar