Vi inledde dagens le grande finale med paketöppning och slagsmål om snörena i sängen. Det något halvtonåriga födelsedagsbarnet gick sedan till skolan iklädd höga höststövlar och klänning med strass. Min bebis, 20 kilo tyngre än för sex år sedan på hennes första födelsedag, och med långa ben och armar som måste vikas ihop för att få plats i mitt knä. Men även om presenterna från vänner, släkt och oss i form av Top Model-böcker, hästgrejer, lego och Barbiedockor indikerar att hon inte bara är vår längre, så vill hon fortfarande gärna sitta en stund i knät och läsa böcker med innehåll mer anpassat till lillasyster. Och på kvällsskiftet idag var det miniatyr-Volvon som systrarna fick likadana som var populäraste leksaken. Helt stor är hon inte än som tur är, kände jag när hon kröp runt på golvet och lät som en ambulans.
Den tredje födelsedagsmiddagen var önskad av födelsedagsbarnet - potatis och köttbullar. Tyvärr ansträngde vi oss och gjorde egna köttbullar från grunden. Vårt slit med ett kilo köttfärs mottogs med en sur min och ett påpekande om att köttbullarna "...var fula och stora". Jaja, hon hade ju rätt. Mamma Scan är därmed välkommen tillbaka som hovleverantör. Lillasyster hängde på protesterna om maten och vägrade äta något annat än vaniljyoghurt och knäckebröd - Samt skedar med gräddsås doppade i yoghurten. I ett obevakat ögonblick ansåg hon sig nonchalerad och påbörjade därför operation "synas mest". Ett par sekunder senare hörde vi henne nynna "måla, måla naglar, måla, måla naglar..." och ett ögonkast avslöjade att smöret från hennes macka nu var snyggt fördelat på hennes 10 fingernaglar.
Födelsedagarna är lite som jul just nu. Det är supermysigt dagarna innan och i tre dagar. Sen är det helt ok att det är 362 dagar till nästa gång.
(Ja, hon håller händerna för ansiktet i bakgrunden. Hon borde hållit för öronen om hon ville sluppit sången som kom i kombo med glasslasset.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar