Husbygge

För ett par veckor sen gav vi oss på att bygga pepparkakshus. Satsa mot stärnorna så når du trädtopparna heter det ju. Vi valde att satsa på träden från början och nådde väl därmed upp till ett buskage eller så. Eller så innebar vår köpta pepparkakshusmodell att vi fuskade oss till en start i trädtopparna, beror lite på hur man väljer att se det. Hur som helst. Till vår hjälp hade vi en familj som redan krachat ett pepparkakshus i år, och därmed fick räknas som proffs. I alla fall på hur man inte skulle göra. De hade också erfarenhet nog, att inse att inga av våra barn skulle vara i närheten när huset klistrades ihop. Brännhett smält socker och en treåring som är besatt av Emil och soppskålen på huvudet är ingen bra kombo. Föräldrarna fick därmed klistra, och även om en och annan tumme brändes och teamkänslan i vårt lag kanske inte var topp hela tiden, så blev det satans huset ihopsatt till slut.

Barnen kallades in för dekorering och även om en och annan hellre åt varenda karamell de kunde komma åt - helt ogenerat och utan smussel - så blev det några över till huset också. Efter ungeför fem minuter gav jag upp ordet "gemensamt" i projektbeskrivningen, och lät sexåringen ta över dekorerandet efter eget huvud. Treåringen försökte göra sin åsikt hörd då och då men det var svårt att höra vad hon sa när hon hade 10 Nonstop i munnen och choklad rinnandes nerför hakan. Hon övergick efter en stund till att pynta pepparkakor, som hon åt upp långt innan kristyren hade fått chans att torka i tre sekunder. Nästa steg hade varit att lägga kristyr, Nonstop och en bit pepparkaka direkt på hennes tunga.

Så här i efterhand tänker jag att vi gjorde momenten i fel ordning. Vi borde dekorerat huset först, och sedan klistrat ihop bitarna. Det är ju kanske något mer ergonomiskt, än den dubbelvikta positionen för den som ska måla dörr och fönster enligt en sexårings sekund för sekund-beskrivning.

Ett par dagar senare kom storasyster hem med en lucia, en sittande tomte, en enbent kanin (?) och en tomte utan luva (den gick av) i lera som skulle få flytta in i huset. Maken fick instruktioner om att se till att huset skulle lysa. Jag utgick ifrån att han kunde läsa mina tankar för beskrivning, där jag samlat en bild med batteridriven ljusslinga som lyste så där lagom klart - likt en julstjärna.

Maken var grymt nöjd över sin MacGyverinspirerade belysning skapad av en ihopknycklad aluminiumburk, en sladd och en glödlampa. De stackarna som bor i huset kan dock med belysningen påslagen räkna med en viss bländningseffekt. Med tanke på att det här är det första pepparkakshus som skapas i den här familjen, så är jag mer än nöjd. Ingen kom till skada under processen. Ingen drog någon i håret över spilld kristyr och huset har ännu inte åkt i golvet. I pepparkakslandet kanske huset med sin strålkastare påslagen mer ska användas till tillverkning än boningshus. Men det är i alla fall den snyggaste industrilokal i pepparkaksform jag sett.