Pepparkakslucia och tärna utan glitter

Sexåringen råkade hamna längst fram när tre klasser firade lusse. Snabbt tog hon två steg bakåt o var mycket nöjd med att bara synas med en tredjedels ansiktshalva mellan dumstrutar stjärngossar och kronor. Efter många dagars funderande valde hon att skippa både krona o glitter. "Det kliar ju, gillar jag inte", sa hon, och var glad för ett tärnljus och vitt linne.

Ett halvt dygn senare stod treåringen i centrum för lusse. Även hon hade funderat. Hon kom dock fram till att hon inte ville välja, så det blev pepparkaksdräkt samt luciakrona. Längst fram stod hon och sjöng och vinkade. Kronan halkade ner runt halsen, men det gick lika bra ändå. Pepparkaksdräkten är fortfarande på, nu som pyjamas.

Olika, men lika nöjda, systrar. Hade jag inte varit mamman hade jag tvivlat på deras släktskap.




Hemkomna ikväll sjöng de tillsammans en något modifierad Sankta Lucia-sång och tjöt av skratt.

"Sankta Lucia, skänk mig en tia
tian var rutten, dra mig i tutten"

Se där, något som tyder på släktskap.