Nattsuddare.

Det är nästan värt en egen rad i bebisböckerna som fylls med alla "första". Efter skratt, steg och ord så kommer "första gången vi vände frivilligt på dygnet". Varje dag senaste veckan har minst ett barn varit vaken till 22. Oftast längre. Idag började vi se en film klockan 20 och båda barnen satt uppe till den var slut, och tog sedan ytterligare en halvtimme på sig att snacka, sjunga och bedyra att de inte var det minsta trötta. Båda stensomnde sedan och föräldrarnas kväll kunde börja. Tre timmar senare än vanligt.

Allting är förstås lite anpassat med barn. När maken först myntade att vi vänt på dygnet, så var det baserat på det faktum att vi sov till klockan 9 häromdagen. Jag tyckte han överdrev, men gav med mig när jag morgonen efter beordrade mumlade jag till dottern att "gå och lägg dig, det är mitt i natten", vände mig irriterat om och upptäckte att klockan var 8.30.

Men som sagt, allt är relativt. Även om vi tycker att vi är två nattugglor, så är det ju en bit kvar till tiderna när förfesterna slutade -samma tid som i nu lägger oss. Eller när natten inte var slut förrän vid 7. Samma tid som vi numera iskallt vaknar vid självmant utan väckarklocka. Eller gjorde i alla fall. Det här jullovet verkar ju helt urspårat (haha).

Något vi dock inte gjort än är att försova oss. Det finns dock en risk att vi får skriva till nya rader i det fältet för "första..." när skolan och dagis börjar igen.