Man skulle kunna säga att hösten reagerade något irriterat på förra inlägget. Redan morgonen efter fick jag en föraning. Höstmorgonen växlade från sol till hagelskur a la Hollywood på några få sekunder. Självklart var jag på väg till dagis och blev träffad av hagelkorn som låg som i drivor på gården efter några minuter.
Det var dock bara början. Högerkroken från ingenstans. Medan maken fortfarande var så utslagen av feber att hans gång- och reaktionsförmåga mest liknade Morgans från Ullared, så kände jag mig fräsch på fredagmorgon och tjejerna var sina vanliga
uppåttjackade jag. Jag hann precis med fredagens simning och ridning med storasyster, innan lillasysters ögon började glänsa oroväckande. När Bompa var slut några timmar senare, upptäckte jag att jag inte orkade resa mig ur soffan. De små stickningarna i näsan jag kände tidigare på dagen förvandlades snabbt till brännande spett (ja, spett), och barnen fick under vilda protester somna en timme tidigare än vanligt. De sov i 13 timmar och vaknade halv åtta imorse.
Igår och idag har vi haft det allra vackraste höstväder man kan tänka sig hos oss. Sol, 12 grader, vindstilla. Löven börjar skifta i färg.
Hösten har tydligen humor. För precis nu när jag var nöjd med vädret, så ligger tre av fyra däckade i förkylning och influensa. Allt jag ser mellan snorpapper och nysningar från sjuksängen är det här:
Så ok. Jag ska sluta klaga. Alla årstider behövs, regn är bra för jorden och man ska klä sig efter väder och yadayadyadyada.
1-0 till hösten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar