Att vara mäklare måste vara världens enklaste jobb. Vi har varit på en hel del husvisningar de senaste åren. Det finns så klart undantag, men oftast har vi tyckt att mäklarna har rätt dålig koll på vad de säljer. Jag är en ganska enkel hustittare. Jag kollar rumsplanering, kikar på om kakel å sånt är snyggt och a la Ernst känner jag in om jag kan bo där. Jag ser snabbt om jag kan se våra möbler i rummen. Ett hus hade jag redan möblerat när vi lämnade visningen. Tyvärr hade de en docka i en tvåårings storlek som stirrade på mig från en vagga på övervåningen. Hittade inte tillbaka till känslan efter det.
Min make tittar på lite tyngre grejer på visningarna och drar med mäklaren på turné i alla rum. Han frågar om dränering. Takbjälkar. Bottenplatta. Källarfukt, hur golven ligger (om de knakar), tätning av vind och om skorstenen murades av proffs. Helst vill han veta om målaren som målade fasaden var höger- eller vänterhänt och om någon möjligtvis har ett besiktningsprotokoll från gången huset såldes. Han är en mäklares mardröm. Och oftast kan de svara på exakt ingenting. De vet inte en rad mer än vad som står i materialet som tagits fram, och det är ju inget annat än en säljbroschyr.
Något mäklarna är dock är bra på, är att beskriva objekten målande. Det finns dock vissa kodord. Här är några vi listat ut:
”Vacker naturtomt” = vildvuxen, oskött trädgård med stor risk för brännässlor i mass. Mördarsniglarnas paradis.
”Sätt din egen prägel på huset” = renovering minst tjugo år framåt för husets dubbla pris.
”Mysig skärgårdsmiljö” = går du inte med i missionskyrkan får du pisk.
”Sekelskiftescharm och tidsbevarade detaljer” = torrdass, bidé i sovrummet och 100 år gamla ledningar.
Med tanke på att de flesta hus där man inte riskerar att åka på vägglöss och strömförande badrum, kräver en budget på några miljoner i Göteborg, så är det konstigt att inte fler är lika frågvisa som maken. Å andra sidan så kanske de hittar ett hus innan deras barn hinner bli vuxna och flyttar hemifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar