Oro i livet.

Ett besked med hot om döden. Ett besked som återigen påminde oss om att månadslånga förkylningar, gnälliga barn och tidspussel av rang trots allt är det mest priviligierade av liv. En vän till oss har fått beskedet att han har en elak jävel till tumör i hjärnan. Han är född 1946 och har levt ett liv. Men det är ingen tröst när framtiden förmörkas på några timmar, och hans familj plötsligt lever i kaos och förvirring. När läkarna inte säger de tröstande orden utan avslutar meningar med punkt. Utan bisats om positiva exempel.

Jag satt på Berns salonger på en branschgala igår kväll. Det var god mat. Rolig underhållning. Vinnarstämning när priser delades ut. Trevliga bordsgrannar och ett och annat glas vin. Kristallkronorna och stearinljusen i flerarmade silverljusstakar gjorde sitt bästa för att rama in en stund av glamour. Det kändes fel med beskedet som skavde i hjärtat. Men det påminde mig också om, att hur pretentiöst och högtravande det än låter, så är livet här. Och nu. Även för vår vän. Och vinnarstämning är precis vad han behöver just nu.

Två delar av livet.