Söndagkväll...

...och vi är i mååål! Det var en del hållpunkter att passa den här helgen, men däremellan har vi rört oss i slowmotion och inte gjort något av det vi borde. En bra mix.
Lördag startade med barnkalas för en av femåringens kompisar på Bushuset och vi släppte för första gången tvååringen fri där inne. Det är en underdrift att säga att hon uppskattade det. Med självförtroendet på topp gav hon sig av i labyrinterna och vinkade glatt från andra sidan rummet högt upp. Succé. Vi gick därifrån med två svettiga, trötta barn med äckligt smutsiga strumpor. Vi är inga pedanter, men efter varje besök på Bushuset eller liknande känner jag för att bada barnen i sprit och bränna deras kläder.

På eftermiddagen fick vi besök av en nybliven tvåbarnsfamilj. De bidrog med en söt nyföding och en ordningssam tvååring som knappast hördes, till vår skara av barn som kändes som fem. De var dock en mer än vanligt till antalet, då vi hade en kompis till femåringen på besök. Tacogratängen till middag gick hem hos alla utom vår tvååring som plötsligt inte ville äta, utan istället satt hela middagen igenom med ett snorpapper under näsan och upprepade meningen "Jag satte i halsen, måste snyta mig" varje gång någon tilltalade henne.

 

-Snällla, får jag en lillebror? -NEJ. 

 

Söndag och sovmorgon till 7. Frukost som avslutades med att lillasyster stagedivade nerför sin tripptrapp-stol. Det gick bra. Kaffe i soffan för mamman och pappan när tvååringen såg på Pippi, medan femåringen a la radhusstyle sprang mellan husen och vännerna. Efter lunch var vi på 4H-gården på några timmar med de här gänget. Lugnt och skönt är fel ord, men vi hade roligt och barnen hade lera till knäna.

 På spaning efter ett svin (vi klädde barnen enligt gällande färgnorm).

Fascination över hästbajs i en skottkärra.

Som om inte kalas, vänner och frisk luft a la gott föräldraskap var nog, toppade vi helgen med en hemlagad söndagsmiddag. Ingen stek, men väl en kycklinggryta med senapsgräddsås tillagad av mamman på rekordtiden 40 minuter. För ett nytt recept!

Om någon av mina avkommor om sisådär 20-25 år tänker sitta hos en psykolog och ha synpunkter på sin barndom, så kan vi kanske enas om att den här helgen ändå borde finnas med på plussidan. En regnig oktoberhelg kan inte bli så mycket bättre.