När vi kom fram kändes det lite bättre. Mamma var som vanligt glad för att hon fick stå när ingången på en töntig familjeparkering. Alltså, jag hade hellre sprungit och sicksackat mellan bilarna upp till ingången. Mycket roligare! Jag gjorde ett försök men då satte mamma ner mig i vagnen. Jag gick med på det. Var ändå tvungen att vila lite. Jag hade fått med mig en bok från bilen som jag sa att jag ville läsa, men när jag väl satt i vagnen så var det tråkigt. Så mamma fick bära boken fast hon hade sagt att hon inte skulle göra det. Poäng till mig!
Jag satt still i vagnen i tre timmar när mamma plockade i varor. Sen ville jag ur. Mamma påstod att det bara gått fem sekunder, men hon är ju inget att lita på när det kommer till tid. På morgonen säger hon ju ofta att det inte är morgon fast jag är vaken! Klart det är morgon då! Jag var tvungen att tjuta svinhögt för att hon skulle fatta den här gången. Sen kom vi överens om att jag kunde sitta i själva vagnen med varorna istället. Det var lite bättre. Helst ville jag dock stå upp och vicka på rumpan. I vagnen. Inte på golvet, där syns man ju inte. Det är rätt kul att retas med min morsa. Varje gång jag ställde mig upp sa hon till mi g att sitta ner, så jag gjorde en liten show och neg upp och ner hela tiden så hon var tvungen att säga till mig varannan sekund. Superkul! Jag vet att det var roligt för det var flera som skrattade åt mig. Men inte mamma. Antagligen är hon helt humorlös. Jag fick inte stå så jag fick gå själv.
Men då var hon inte heller nöjd! Jag skulle ju bara hjälpa till, men nej då, inget jag ville ha skulle ner i vagnen. Bara hennes tråkiga grejer! Inte ens en burk sill, som jag vet att hon gillar, ville hon ha. Då spelade hon alldeles förskräckt och började gorma om att den kunde gå sönder om inte jag gav den till henne. Bah! Samma sak med köttbullar och korv, mina favoriträtter. Hur kan det vara fel sort liksom? Köttbullar som köttbullar. Hon är så himla känslig och ska hålla på och titta på förpackningen jättelänge innan hon bestämmer sig.
Sen var det det här med gratisbananen man får på Ica. Alltså, hon fattade ju inte att det var en speciell banan jag ville ha. En grön. Från en hylla som mamma påstod man inte fick ta ifrån. Hon påstod också att jag inte gillar gröna bananer. Ha! Vad vet hon om det? Bara för att jag inte åt det igår och förrgår och alla andra dagar så kanske jag vill ha det idag, eller hur?
Hon var så jobbig, hon fattade inte att jag ville springa runt och äta den fula gula bananen, så jag var tvungen att skrika jättelänge och genom hela fruktavdelningen. Hon fattade ändå inte. Jag gav mig och tänkte att jag får väl sitta ner i vagnen då, men då skulle hon bråka om att jag inte fick klättra i själv! Hon hade jättekonstiga åsikter om att jag kunde slå mig och att den var för hög. För hög?! Inget är för högt för mig! Mamma fick i och för sig komma ur duschen innan hon var klar i morse när jag hade fastnat uppe på syrrans bord, men ändå. Måste hon vara sur för det nu?
Jag blev så förbannad så jag bestämde mig för att hänga på sidan av vagnen och tjuta hela vägen till kassan. Kan hon gott ha, morsan, när hon inte fattar. När vi nästan var framme träffade vi mammas kompis. Jag blev så paff så jag blev tyst. Tyvärr glömde jag bort varför jag var arg, så jag smågnällde bara lite sen. Mamma hade faktiskt en ganska bra idé om att jag skulle sitta i leksaksbilen utanför kassan medan hon betalade. Jag gick dit och åt den där bananen hon hade tjatat om så länge. Där var två andra stora tjejer som klättrade utanpå bilen när jag satt i. När mamma ringde pappa passade jag på att följa efter. Tyvärr såg mamma mig precis när jag kom upp på taket. Så snopet! Hon lyfte ner mig och sen bar hon mig under armen ut till bilen. Fatta skämmigt! Jag kan ju gå själv och det sa jag också. Eller ja, jag skrek det för säkerhetsskull.
Mamma spände fast mig i bilen och sa att det inte blev några fler ärenden idag. Lika skönt det tycker jag, hon var ju ändå på så dåligt humör. ”
Dagens bloggare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar