Födelsedag del 2 - middagen

Vi valde restaurang med omsorg. Inte för liten. Inte för tyst. Inte för fin inredning. Valet föll på Hard Rock Café. Jag fick förmånen att gå direkt till restaurangen medan maken fick åka buss hem, hämta barnen, ge dem överlevnadsmellanmål, hålla dem vakna i bilen och gå med dem på trafikerad gata. Det gick fint. Vid 18-tiden satt vi alla bänkade, med lågt blodsocker, och dreglade över menyn. 2,5-åringen som vanligtvis är den enda med saliv på hakan fick konkurrens när vi läste om feta burgare med bacon och guacamole, fajitas med drypande ost och sallader med…nej, inga sallader.

Valet av restaurang visade sig vara perfekt. Musiken tillräckligt hög för att dölja små utbrott och lagom låg för att kunna prata. Lokalen stor nog att kunna röra sig i. Väggarna fulla med saker att titta på, allt från gitarrer till korta skinnkjolar från Madonnas turnéer som storasyster ifrågasatte om de verkligen var kjolar. Såg ut som en lapp ju?! Avbrott av typen ”jag måste bajsa, mamma, NU” går ju inte att undvika, men här var rent och fräscht och jag slapp dö bacilldöden när jag såg dottern torka av sitsen med handen (?!) innan hon satte sig.

Musiken inspirerade till dans och rörelse och förutom att vi fick parera servitriserna då och då så gick det utmärkt. Yngsta kombinerade sin två största intressen i livet, mat och dans:

Idol-feeling.

Eftersom jag fyller så jämnt som 36 så var inte firandet slut med detta. Nejdå, det finns en del 3 också. Alltså: to be continued.