Vi hade inte en enda vabdag, eller sjukdag, på hela januari, februari, mars och åttaniondelar av april. Inte en enda sjukdag i vabruari - sug på den! Vi höll tyst, vågade inte jinxa, viskade förvånade utrop till varandra varje morgon när vi vaknade friska, väntade på bacillernas ankomst och skrattade hela vägen hem från dagis varje dag när ingen kräktes. Hur kunde det komma sig..? Var vi skonade? Det var ju för bra för att vara sant.
Och det var det ju också. Nu har jag och äldsta dottern tillsammans varit sjuka i tre veckor, den här veckan är det jag som regerar med bihåleinflammation. Maken har hostat lite men har ju inte en chans att konkurrera. Yngsta är fortfarande frisk...
Så någon typ av karma kanske det ändå är. Någon bacillgud som är förbannad för att inget bitit på oss under vintern. Bacillhäxor kontaktades och de fick fria händer, dottern däckades. Nästa steg var en bacillmaffioso på intåg. Mamman sprang runt ovetandes och blev förkylningsmässigt serverad ett hästhuvud i sängen.
Jaja, det kunde varit värre Jag ska sluta gnälla. Onsdag betyder lille-lördag som betyder Greys och där är alla betydligt sjukare. Känns redan lite bättre här i soffan. Lite glass på detta så är kvällen räddad. Och nästa år tar vi en magsjuka i vabruari så är vi fria sen, ok?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar