Räddad av indianer

Förkylningen från helvetet börjar sakta men säkert (med betoning på sakta) dra sig tillbaka. Eller ja, det känns som om jag krigat sedan natten mot lördag och förlorade kraftigt i början. Nu är de snorproducerande inkräktarna halverade i sin styrka, och jag ska ta dem nu på knock tänkte jag. Spanska näsdroppar skojar man inte bort. Slaget vid Cala Bona 2013 går rätt in i min historiebok.

Det är ju alldeles förträffligt att det finns ett mini-land för barn 3-7 år att vara på här på resorten. Förutom att där är svalt och deras creative corner är som en dröm i uppfyllelse för min äldsta dotter, så kan man även lämna in barnen där mellan 11 och 12.30 på olika aktiviteter. Det var min räddning igår, och väldigt passande idag med. Jag kunde snora och nysa ifred, deras mormor kunde pusta ut lite och barnen fick gå på skattjakt och leka indianer. Win-win om du frågar mig.

Natuuuuuuurligtviiiiiis är detta eeeeendast en nödlösning. Annars vill väl alla vara med sin barn HELA TIDEN på sin semester, eller hur? Bara slappa föräldrar med ölglas i näven till frukosten lämna väl i från sig sina barn annars. Nu ska vi ju UMGÅS. Och ha ROLIGT. Usch och fy och skäms på alla som fuskar och låter professionella pedagoger leka med barnen för att själva ligga och sola med stängda ögon (och öron), läsa en bok ifred eller bada långt ut i havet på semestern! I 90 minuter! Flera gånger i veckan!

Indianer på utflykt.

 

 

Vi får hoppas att jag har några snorbobbar kvar på torsdag att skylla på, för då är det födelsedagskalas för Lollo o Bernie och det är barnen redan anmälda till. Dessutom är jag inbokad på ansiktsbehandling.