Vi har olika syn på roligheter, maken och jag. Igår körde jag fram och tillbaka till Falkenberg. Maken var synnerligen avundsjuk: Lyllos dig, sa han längtansfullt och såg sorgset på sitt busskort. För honom är 24 mil i bilens sällskap en njutning av sådan grad att jag väljer att inte gradera den här. Själv ser jag bilresan som en transportsträcka, vilket jag också sa. Då såg maken snarast chockerad ut och övervägde troligtvis om han tagit fel beslut den där aprildagen 2005 när han ringde mig för första gången. När jag
Imorgon kör vi tillsammans till Stockholm. Eller ja, maken lär väl köra de 50 milen. Själv tänker jag då äta en påse riktigt godis. Eventuellt låter jag honom smaka. I blandningen finns en lakritsdoftande inköpslista inför helgen, chokladmarinerad semesterplanering samt polkagrisrandiga tankar om hur och när vi ska påbörja bygget av nytt badrum hemmavid.
Det tar tid att köra 50 mil med min make bakom ratten. Men jag är övertygad om att min överraskningspåse med gottisar kommer att ge glans åt resan. Antagligen förgylla den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar