Stockholm i mitt hjärta - för en stund

Stockholm hade äran att ha oss på besök i tre dagar. Mellan resestarten i fredags - när maken och jag gladeligen körde söderut på E6:an och fick vända i Mölndal när vi kom på att vi skulle till Stockholm - och hemkomsten idag, så har vi förutom att äta varannan halvtimme också haft tonårsfeeling på Bon Jovi-konsert, shoppat helt utan plan och utan sällskap av någon enmetare med helt andra intentioner för dagen, ätit (igen) trerättersmiddag och promenerat genom Stockholm en lördagkväll och varit tacksamma för att vi inte är 21 igen och står i kö till någon klubb vi ändå inte hade kommit in på.

Imorse sov vi till 09.20. Fattar ni storheten? Jag tar det igen: 09.20!!! Det har ju inte hänt på fem år minst. Eller som jag sa till en vän från förr som jag träffade vid frukosten på hotellet: "...det har i alla fall inte hänt på fem år att jag vaknat 09.20 och varit nykter". Ehhh...?! Den ordkombinationen blev inte helt bra... Vad jag menade att säga var att jag kanske någon gång under de senaste fem åren varit på ett bröllop eller större fest, och då sovit till 9-snåret dagen efter. Men då har det säkerligen föregåtts av en sen natt och rödvin. En vanlig helg sovs det till senast 7 oavsett om barnen vaknar eller inte. Min kropp är sömnskadad på det viset. Jag drog inte den långa förklaringen om hur min hjärna tydligen hade genomfört en misslyckad effektiviseringsprocess under natten och slagit ihop fem meningar till en och dessutom inte hittat rätt ordkartonger efter flytten. Istället sa jag hejdå och åkte hem  och hoppas att jag inte träffar klasskompisen 15 år igen.

Frekventa bloggläsare kommer under veckan att få läsa om hur en västkustbo bäst tacklar biltrafiken i Stockholmcity, hur man med nöd och näppe undgår att missa en konsert man bokade sex månader tidigare och hur man får sin ekonomiska ibland snåla make att tycka att en fika för 500 kronor var ett kap.