Dan för dan

Jag vabbar idag. Femåringens lilla sjuka visade sig bli en influensaliknande hosthistoria som däckade henne totalt. Både igår och idag är lillasyster hemma också, eftersom det går kräksjuka på dagis. I takt med att femåringens feber sjönk, ökade ljudvolymen här hemma. Jag tror maken var rätt nöjd med att gå till jobbet idag.

Barnen och jag började morgonen i sängen med att rita och titta på film. Det var mysigt i en kvart tills lillasyster började tjuta förtvivlat. Storasyster såg förvånat på mig som om hon undrade varför den lilla var ledsen. Nu hade hon ju inte gett henne något tjuvnyp? Vår yngsta dotter hade fastnat med sitt pekfinger i sin pennvässare. Inget blod, och därmed lugnt efter några sekunders tjut.

Lillasyster tycks fastna, klämma sig och slå sig i betydligt högre utsträckning än hennes storasyster nånsin gjort. Maken och jag står bredvid henne och blir förvånade varje gång hon hittar ett nytt ställe att fastna i eller ramla ifrån som vi inte förutsett. Där den förstfödda ser en fara, ser den yngsta en utmaning. Bara senaste veckan har klämt sin fot i ytterdörren när hon själv stängde, klämt fingrarna under toaringen när hon själv satt på ringen samt sprungit in i en utdragen låda trots att hon tittade rakt fram. Ramlar av sin av sin tripp trapp-stol gör hon om inte dagligen så i alla fall några gånger i veckan.

Med detta sagt ska jag imorgon ut och resa med båda barnen (och min mamma). Tidig flygresa och sedan en veckas semester vid havet. Eller som lillasyster ser det: 300 människor att underhålla i tre timmar på planet, pooler att hoppa ner i och balkonger att klättra på.

Vi får se om det blir någon tid över till semester.