En doft av sommar

Med hjälp av smärtstillande, vila för ryggen och en stor dos envishet så kunde jag följa med till stranden i söndags. Med betoning på att följa med. Jag bar inga strandleksaker, inga badkläder och definitivt inga barn. Jag gick runt på stranden och lyfte benen högt för varje steg (bra för ryggen) och såg nog mer ut som en missanpassad nordkoreansk militär än som en småbarnsmamma på utflykt med sina barn. En och annan order i minuten av typen ”klättra in upp på klippan när du äter glass” och ”spring inte på de svarta stenarna under vatten, de är hala” passade in i scenariot. 

Faktum är att vi hade en jättemysig stund, barnen älskar strand och hav och sköter mycket av leken själva. Vi stannade dock en liten, ynka, pyttestund för länge. Lillasyster fick plötsligt spel över att hon inte fick hoppa ifrån bryggan som killarna i 12-års åldern som hon fascinerat stod och tittade på i flera minuter när de hoppade i med köttbullemetoden, sprang upp för stegen och slängde sig i igen. Hon var grymt inspirerad till att prova. Eller stå nära, nära kanten och luta sig över bryggkanten.
Vi var förbi förklaringar, hot och mutor så maken tog helt sonika sin yngsta dotter under armen, resten av alla prylar under andra armen och gick till bilen. Alla sherpas framstår som lata söndagsdagdrivare i jämförelse.

Sen åkte vi hem. Lillasyster somnade omedelbart efter hemkomst, sittande i soffan. Det gav maken chans att bidra till grilloset som låg som ett täcke över radhusområdet. Storasyster cyklade varv på varv runt området och jag satt i en solstol med rak rygg och stretchade.

Bra junidag. Kan bli en intressant sommar.