torsdag 20 juni 2013

Rättvisa hos Alfons

Vi firade vår dotters treårsdag med ett premiärbesök på Alfons Åbergs kulturhus i lördags. Barnen uppförde sig exemplariskt våra mått mätt, solen sken, vi kom fram i tänkt tid. I Alfons hus har man inga skor på sig inomhus. Inga problem, vi tog av oss och låste in våra skor. Som tur var hade vi en guldtia med oss, det var sådana där skåp som på badhus där man lägger i en tia och sen får tillbaka sen när man tar sina saker. Trodde vi!

Vi låste in sakerna och jag och barnen gick till entrékassan. Jag hann precis säga "en familjebiljett" och räcka fram den femhundralapp jag hade som budget för besöket, innan jag hör irriterade steg och läten bakom mig. En millisekund senare stegar min make upp bredvid mig vid kassan och begär att vi nu - genast - ska få tillbaka den tia han stoppat i skåpet och sedan inte fått tillbaka när han öppnade skåpet igen! Det kan väl inte vara rimligt! Ska det kosta 10 kronor för 30 sekunders använding av skåpet? Det kan inte vara en lagstiftad prislista!

Redan under de första inledande seunderna av makens armviftande och text om det fullständigt orimliga i att behöva betala varje gång man öppnar sitt skåp (Man ska kunna öppna varje minut om man vill!) tog värdinnan bakom kassan fram en full burk med polletter. Det tog några sekunder och fler argument innan maken insåg att han slagit in en öppen dörr. Med en pollett i handen återvände han muttrande, men glad, till skåpet. Det var visst en principsak.

Rutschbanor, läshörnor och Alfons lägenhet i miniatyr. Helikoptern var en klar favorit, och medan barnen åkte upp och ner, styrde och lekte där inne så funderade mamman och pappan på om det är möjligt att montera in nåt liknande hemma? Med hasp på dörren för kortare stunder av ro?





Vi hade tur (?), det var planteringsdag när vi var där. Barnen fick hjälp att plantera krasse i varsin mugg och var mer än lyckliga över det. Maken tittade fascinerat på. Mamman smög och satte sig i en läshörna och funderade på hur hon skulle få krassehelvetet att överleva efter att vi lämnat sagovärlden bakom oss. 

Budgeten sprack. Förutom de 380 kronorna det kostade i inträde, så blev det en slant i Mållgans café. Och en tia för skåpet.Verkligen tur - TUR - att maken protesterade mot rånet han upplevde när han bara skulle lägga in en sak till i skåpet och tian försvann. Puh!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar