Tre år senare

För tre år sen exakt var hon på väg ut i världen. Överraskande och snabb. Utan förvarning stormade hon in i våra liv och tog sin självklara plats. Eller ja, "utan förvarning" är ju inte sant, vi visste ju att hon skulle födas. Men inte då, och inte så snabbt. Ett par timmar efter midnatt kom hon ut. Pigg och med klarblå ögon. Den lilla nyfödda var vaken en bra stund, innan hon till slut somnade tillsammans med sin pappa. Jag fick äta mina mackor på brickan själv. Det var mysigt. Mer till mig.

Tre år senare vill hon inte somna alls. Energi i nivå med ett helt kraftfält, som hennes föräldrar hade behövt bättre, samlad i sin lilla kropp. Hon sprang runt. Hoppade i soffan. Sjöng. Berättade historier. Till slut, mot sin vilja, somnade hon nyss, halvsittande med sitt huvud mot mitt bröst. 14 kilo tyngre, men med samma intensiva, fartfyllda framfart som för tre år sen. Fortfarande på väg ut i världen.