Gammal skåpmat

Medan jag röjde stan runt med två envisa ongar på höften idag, så städade maken huset. Jag ondgjorde mig i veckan över ett av våra slarviga, röriga och allmänt ostädade skåp. Imorse slet jag ut allt innehåll i ett av dem, innan jag lämnade jobbet halvfärdigt och åkte på skojakt med döttrarna och - tack och lov - min mor. Det visade sig finnas ETT par skor i hela Göteborg som passade vår femårings långa, smala fot. F*n ta dem om de inte håller augusti ut.

När jag kom hem var skåpet rengjort, rensat och organiserat. Jag har gått där och smygöppnat dörren hela eftermiddagen, njutit av ORDNINGEN.
Sniffat på doften av att ha reda. Vetskapen om att i detta skåp finns inget med bäst före datum 2009, inga omslagspappersbitar som luras att vara en hel rulle eller trasiga lampor som tjurigt ligger kvar bland de nyinköpta.




Ser ni? Jaja, det kanske inte är så konstigt för er andra, men för en familj som lärt sig att inte öppna stängda utrymmen utan hjälm, så är detta en utopi. En dröm. En saga. Eller i alla fall extremt ovanligt. I ett annat liv frågade jag en gång min dåvarande pojkväns mamma om hon skulle flytta? Orsak: hon skurade sina köksskåp.

För dagen är det nu lördagsmys på schemat. Funderar allvarligt på att ta min bok och mitt glas vin och sätta mig i husets finaste del. Kanske tar med mig en kudde också.