Inte utan min biljett

De tre första dagarna på veckan flög förbi. Faktum är att de flög så snabbt, att jag plötligt befann mig på torsdag fast det var onsdag. I alla fall var det vad SJ påstod. Men vi tar det från början.

Efter sprängfyllda kursdagar var jag och min kollega rätt så beredda att sjunka ner i varsitt tågsäte, somna hårt (och riskera att dregla) hela vägen hem till västkusten. Tåget avgick 14.29. Ståendes på perrongen klockan 14.26, kollar jag min biljett efter sittplats. Med ena foten på tågtrappan, upptäcker vi att vi har biljett till en timme senare, 15.29. Jag sliter upp telefonen och ringer resebyrån. Kan vi boka om? Inte det nä, alla tåg de närmaste timmarna är fullbokade. Samtidigt som dörrarna stängs, får vi frågan från vår bokare om vi vill boka över till första klass för 1000 kronor. Eeeh? Nej. Vad jag vet så stannar första klass-vagnen lika hårt i snön som andra klass.

En timme senare var vi om möjligt ännu mer taggade på att få börja hemresan. Stegade på vagn sju, hittade våra platser och var ett par sekunder från att sätta oss i knät på en tvååring respektive en morfar. Eeeh..? Vad nu då..?

Ny titt på biljetten, ett par meningsutbyten med den morfar som såg sin sittplats som sitt territorium och var beredd att försvara det till varje pris. I just rättan tid hade jag fått en släng av ödmjukhet och argumenterar inte med honom. Ett par sekunder senare trillade polletten ner hårt i botten. Är det verkligen den 5 februari idag..?

Nä. Det är det inte. Förvånade miner, spridda skratt och flera okända passagerares skojfriska diskussion om huruvida de tyckte vi skulle stanna på tåget eller gå av. En yngre person tyckte att det var väl ingen fara, vi kunde ju sitta på toaletten i värsta fall..?

Småbarnsmammor i alla ära. Vi löser det mesta och är inte så knussliga. Men NEJ. Alla vet ju att offentliga toaletter är Guds straff till mänskligheten. Vi påbörjade en hastig manöver för att hinna av tåget. Vi hann ett par meter innan vi såg att perrongen rörde sig. Eller så var det vårt tåg.

Jag ringde resebyrån igen. Förklarade att vi inte hunnit av och skulle till Göteborg.

- Så du menar att ni står på ett fullsatt X2000-tåg utan biljett och tåget rullar?

Ja, visst, så kan man ju också uttrycka det. Inget att göra, förutom att forma en strategi. Bokaren hjälpte oss med alternativa färdvägar om SJ skulle få för sig att ställa av oss. Alla tåg mot väst var dock fullbokade några timmar framåt. Tröttheten gjorde att våra egna bilder av den eventuella kvällen, mer och mer började likna sagan om flickan med svavelstickorna. Sen hittade vi för stunden lediga säten och slog oss ner.

För varje mil jublade vi lite inom oss. Ju närmare vi kom målet, desto enklare såg vi det att övertala eventuell vresig konduktör om att få stanna utan biljett. Vi hann två stationer innan en man kom ombord och ville sitta på vår plats. Efter en rockad av platser, med tre män och oss inblandade, var det ändå något som inte stämde. Två av männens biljetter visade samma plats. Vis av erfarenhet klev jag in och studerade den enes pappersutskrift. Aha! Det är inte 5 februari idag, ej heller den 5 mars! Plötsligt var vi inte så galet fel ändå. En dag hit eller dit kan väl inte spela nån roll när det sitter en slarver framför oss som är en hel månad fel!

Strax efter kom konduktören. Jag väste fega instruktioner till min kollega att ta rygg på mars-mannen.

Ödmjukhet var vår gemensamma strategi. I hemlighet laddade jag för att framhålla exakt hur många minuter jag suttit ofrivilligt extra på tågen mellan kusterna, det senaste halvåret. Det borde ju räcka till minst en fribiljett kan en tycka!?

Alltihopa var över på tre minuter. Den åldrige mannen fick en lektion i att han själv är ansvarig för SJ:s eventuella felskrivning (?) men att han fick åka med på nåder. Vi visade våra sms-biljetter och höll fram telefonerna som sköldar mot konduktören. Vi satt i sista vagnen. Kanske på hennes sista pass för dagen? Kanske var vi de sista i raden som inte dubbelkollat biljetter innan avfärd? Vi bad om ursäkt, å någon annans vägnar, och fick ett trött leende tillbaka.

-Sitt ni här, välkomna till resturangvagnen om någon annan går på och vill ha era platser.

Hon borde få SJ:s interna servicemedalj. Vi kunde sitta kvar hela vägen på samma platser. Mannen med mars-biljetten också. Vi anlände till Göteborg på utsatt tid, 18.30, på helt rätt dag. Den 4 februari.