Min make, unghästen.

Det gick en dag...två dagar...tre dagar. Sen kom det - klubbslaget som däckade även mamman i den här familjen, för en dag eller så i alla fall. Otippat nog, var det en släng av lättare maginfluensa som tog mig med storm och gjorde torsdagen till dubbelt sjukläge här hemma. Igår var maken fortfarande fångad i en dimma av feber. Han stapplade (ja, stapplade är ordet) dock upp och såg ett avsnitt av House of Cards i soffan med mig en stund mitt på dagen. Sen var han tvungen att vila igen. Men de där 45 minutrarna i varsitt soffhörn, var ju ändå av rätt hög kvalitet en torsdag i sjukfebruari.

Jag är fortfarande matt idag, men ändå halvt om halvt jobbandes. Maken däremot, han menar själv att han känner sig som en unghäst... Det har vänt, tjoade han imorse, när han orkade upp och åt frukost framför TV:n i soffan, med håret på ända i sin gröna reklamtischa och drack sin Treo. Jag var skeptisk till hans uttalande. Och nu, en timme senare, ligger han nedbäddad igen. Men det finns ljusglimtar som ändå visar att hans influensa kan vara på väg att bli besegrad. Innan han gick och la sig igen, deklarerade han att han tänker sig att han ska äta en semla idag. Okej...friskhetstecken antar jag även om jag inte ser storheten i kompakta vetebullar med lite topping. Men nu, nyss, hörde jag honom greja med några papper från sjukbädden, skulle till och med kunna vara en årsredovisning av något slag. Sen frågade han mig något som definitivt markerar att han är tillbaka i matchen.

- Har du sett din inloggningsdosa? Vi behöver göra några bankärenden.

Mitt svar gör dessutom att han kommer vara på benen troligtvis till lunch.

- Nä...ingen aning. Har inte sett den på ett tag..?


Uppdatering: