Men nu är det ju december och jag njuter av alla stearinljus jag inte gett mig tid att tända under hösten. Så fort lugnet lagt sig på kvällen (läs: barnen sover) vill jag bara krypa ner i soffan med en filt och läsa en bok. Kvällarna flyter fram och lugnet finns inuti hela mig.
Tyvärr går inte min decemberstämning ihop med alla måsten som månadens dras med. Förr, innan barnen (och delvis innan maken också), handlade jag alla julklappar den 22-23 december, åkte alltid bort (hem) på jul och julstädning fanns inte på kartan. Nyår var heller inga problem. I garderoben fanns en och annan festlig klänning, hår och naglar hade regelbunden check-up och benen hade sett rakhyveln flera gånger sen i somras. Då funkade min decemberlunk. Det var bara att fira jul och nyår när de dök upp. Liksom helt utan förberedelser.
I år är den femte julen vi firar hemma. Det känns skönt att inte dra runt oss själva och barnen på julafton, bättre att samlas hos oss. I år är dock mitt första år som arbetande-tvåbarnsmamma-som-också-ska-planera-julen. Jag vet inte om det är orsaken till att vi är senare än nånsin med allt som har med julen att göra. Det är den 10 december och det kunde lika gärna vara den 10 januari för vi har tänkt ungefär lika mycket på julafton som man tänker på 24 januari den 10 januari. Nyår känns lika avlägset som sommaren. När vi fick en inbjudan till nyårsfest häromveckan undrade jag spontant om det var nåt tema för en födelsedagsfest. Inte att det är tre veckor bort!
Så fort julen kommit på tal de senaste dagarna har maken deklarerat att han inte har nån julkänsla. Nähänä. Här är balansen något ojämn i vårt förhållande i år. Jag har precis hur mycket julkänsla som helst! Fast i min vokabulär kallas det för julstress.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar