I år var dagarna mellan jul och nyår faktiskt precis som jag vill ha dem. Fyllda med vänner och familj, men ändå spontana och avslappnande. Nu är ju det återigen så att betydelsen av ”spontana” och ”avslappnande” dagar i en småbarnsfamiljs version, skiljer sig från övriga världens.
Att åka buss till och från stan, utan mål men bara för att det är spännande för en fyraåring, betyder t ex att mamman får sitta ner och låta tankarna vandra en stund. Speciellt när fyraåringen kräver att få använda bältet i bussen (och kräver samma sak av mamman). På resan hinner mamman då både
kolla facebook i telefonen lyssna på barnets funderingar om att det nog bor en ”sjörövarfabben” på Barken Viking och låta henne trycka på knappen varje gång någon ska av bussen (som redan tryckt). Besök av ett annat syskonpar (3 och 4 år) som tillsammans med min fyraåring i lekens hetta lyckas med konststycker att förstöra en dörr, betyder inte katastrof. Nej då, det betyder bara att de hade roligt och underhöll sig själva, så att mammorna fick tid att prata och lösa världsproblem. Och slutligen, besök på Bushuset tillsammans med minst hälften av Torslandas förskolebarn, där vi bidrog med två fyraåringar och en 1,5-åring, betyder att barnen kan springa hur mycket som helst och bli trötta trots att det stormar ute. Priset, huvudvärk för mamman och risk för en och annan bacill, kan tyckas för högt – men med en go vän och en kopp kaffe som sällskap medan barnen rasar av sig sin energi så är det ett pris jag är beredd att betala.
Många linbaneturer blev det!
Näst sista dagen på året var jag däckad av en seg bihåleinflammation. Då blev det pappas dag med barnen fullt ut. Det kanske inte var årets mest rofyllda dag, men den avslutades i alla fall traditionsenligt med fredagstacos och barn som satt ner och åt med god aptit. Bara en sån sak!
Mellandagarnas ro vill jag ha mer av. Det får mitt nyårsmål. Fler mellandagar i varje månad under 2012!
Gott nytt år allesammans!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar