Mycket rök utan eld.

Röken stack i näsan och fick ögonen att svida och tåras. Halsen sved efter första inandningen och jag kände hur magen knöt sig av illamående och av ångest. Röken bolmade ur köket. Jag backade de två stegen mot ytterdörren med min fyra veckor gamla baby i famnen. Snubblade ut genom ytterdörren och slängde igen den.

I november 2007 var jag nybliven mamma. Vi skulle få besök av våra vänner Stefan och Alexandra som skulle träffa babyn för första gången. Att baka till fikat var ju inte att tänka på, så jag hade siktet inställt på att springa ner på torget och köpa en tårta. Någonstans mitt i bebishanteringen, påklädandet, ammandet och fixandet inför gästernas ankomst, så fick jag för mig att jag skulle sterilisera alla nappar och flaskor – och plastutrustningen till bröstpumpen vi hyrt från BB. Ner med allt i en stor kastrull med vatten, locket på och full fräs. Sen gick jag ut.

Jag var borta ganska precis en timme. Med mig hem hade jag Alexandra och Stefan. Upp i hissen på tredje våningen, öppnar dörren och tar ett steg in i hallen innan jag hinner reagera. Röken är tjock, svart och grå och fyller hela hallen. Brandvarnaren tjuter.

Orsaken stod glasklar framför mig så fort min hjärna kunde registrera röken. Men innan dess hade jag andats in och känt svedan i halsen av ett enda andetag. Det var ett sånt där ögonblick som varade mer än ett ögonblink. Tiden frös, och den millisekund det tog för mig att förstå var röken kom från, så var världen alldeles klar runt mig. Och tyst. Sen agerade jag. Slängde över min baby (som låg skyddad mot mitt bröst och inte andades in nån brandrök) till Alexandra som sprang ut. I min frusna bild av vad som hade hänt, så visste jag att det inte brann i lägenheten. Det var ”bara” rök jag sett från spisen. Stefan och jag öppnade dörren igen och sprang in i lägenheten med halsdukar framför ansiktet. Stängde spisen, drog av kastrullen (utan att ta av locket), öppnade alla fönster i köket och vardagsrummet. Vi gjorde ett moment i taget, sprang i omgångar ut och in i lägenheten. Vi höll andan när vi var i lägenheten, men den teoretiska vetskapen om att det är röken som dödar vid en eldsvåda blev obehagligt tydligt.

Det hände inte mer än så. När röken lättat tog vi den heta kastrullen i handdukar och sprang ut med. Kastade den på den frusna marken och tog av locket. På botten av kastrullen fanns ett tjockt lager av svart plast. Det gick inte att se vad plasten föreställt. Det blev inga skador i lägenheten, men röken tog flera dygn att vädra ut.

På ett sätt är jag glad att jag gick ut. Och kom hem. Vad hade hänt om jag istället gått och lagt mig och somnat med bebisen efter att jag lagt napparna i kastrullen och vridit på plattan? ”Onödigt att tänka på”, säger brandchefen, tillika min make, här hemma, ”det hände ju inte”. Det har han ju rätt i.

Henrik tar sin självutnämnda titel på största allvar. I vårt hus har vi flera brandvarnare, placerade så att vi säkert ska vakna om olyckan är framme på natten. Brandfilt och brandsläckare finns i nära anslutning till trappan (eftersom vi har två våningar). Brandlarmet är kopplat till huslarmet. Jag vet nu hur man kväver en eld på rätt sätt och hur man använder en brandsläckare. Ibland tycker jag att brandchefen är väl nitisk. Han dammar tv:n vareviga dag och kontrollerar lampor och sladdar stup i kvarten (vilket behövs med två klåfingriga barn). Han har rätt. När jag tänker tillbaka kan jag känna hur röken rev i halsen och förblindade mig. Det finns inget som heter att vara ”för nitisk” när det kommer till brandsäkerhet. Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag la på locket på kastrullen den där dagen för fyra år sedan. Och jag steriliserar numera nappar med hjälp av en vattenkokare som slår av när vattnet kokat upp.

Brandchefen tipsar:

• En bärbar dator i viloläge på laddning kan starta en brand om den ligger i t ex en soffa. 
• De flesta bränder startar i vitvaror – hur många har en brandvarnare i det utrymmet där tvättmaskin, torktumlare eller en extra frys står?
• En godkänd lägenhetsdörr håller elden utanför i ca 20 minuter, stanna därför alltid i lägenheten om det brinner i trappuppgången.