Alla mina jag.

Jag åkte tåg från Halmstad till Göteborg idag. Klev på tåget i jobbstassen; klänning, smycken, sjal och för dagen solglasögon. Datorn under armen och handväskan modell större på axeln. Håret i hög tofs och när min spegelbild reflekterades i tågfönstret så kände jag knappt igen mig själv. En högeffektiv businessbrud på väg mot nästa deadline med öronsnäckan hängande från örat och stenkoll i blicken. Jag var på vippen att vända mig om för att se om hon fanns på riktigt (stod någon bakom mig kanske?). Jag blev totalt överraskad över tjejen i spegeln, hon stämde inte överens med mitt inre. Bakom fasaden finns förvisso ett lugn som bottnade i gårdagkvällen med middag och massa prat med en av mina bästa vänner, och en natt bestående av sju timmars oavbruten sömn. Men hela sanningen bakom mitt rosaprickiga datafodral och latten i handen är ju… jag.

Jag satte mig ner på min förbokade plats och fnissade bakom mitt block med min iPhone i handen. Höll tillbaka en impuls att ställa mig upp och ropa ”hallå, jag är småbarnsmamma med dagisdeadlines, spelade nyss word feud på telefonen, har oftast jeans till jobbet och målade naglarna för första gången på jättelänge igår”. Men det gjorde jag inte. Istället tog jag upp datorn för att jobba på resan mot Göteborg. Log för mig själv när jag insåg att jag förstärkte bilden av en ung kvinna i karriären med deadlines att hålla och viktiga möten på agendan.

Några minuter senare tog jag upp min inköpta äggbaguettelunch. Det är inte lätt att äta lunch på ett tåg som effektiv businesskvinna med stenkoll. Hur äter de en äggbaguette utan att söla? Eller äter de kanske inte äggamackor?  De kanske alltid äter sushi? Eller en burk keso? Äter de alls?

Några minuter senare stannade tåget i Falkenberg. En man klev på och frågade om platsen bredvid mig var ledig. Jag hade precis tagit en tugga och i samma sekund som jag tittade upp, tappade jag ett par gurkskivor på golvet och kände hur räkorna hotade att trilla ur munnen på mig. Nickade kort till svar och vände mig sedan snabbt om mot fönstret. I den svaga spegelbilden såg jag en skymt av mig själv.