Natten mot torsdag platsar med lätthet på topp fem över de värsta nätterna i livet. Visserligen sov sjuklingen ett par timmar på förkvällen, men sen vaknade hon. Med stor regelbundenhet spydde hon sedan varje halvtimme till klockan halv fem på morgonen.
Hela torsdagen och fredagen hade angriparna vår dotter och oss i sitt grepp. Alla våra motmedel syftade till att få dottern att behålla vätska men inget hjälpte. Flera gånger var vi på väg in till akuten, men då och då fick vi i henne några teskedar vätskeersättning och vi fick ytterligare några timmars respit. Hon sov nästan hela tiden på dagarna, mest i knät, och lika slapp som en liten nyfödd baby. Till slut segrade vår envishet över inkräktarna. Teskedsmatning i många timmar, trots skrik efter mer från dottern, så vände det. Sakta drog de jävlarna sig tillbaka, och även om dagens matsummering på tre smörgåsrån kan låta som en svältkur, så känns det som stjärnvinsten just nu.
Liv(ia) igen.
Försvinn ur våra liv nu, era fega bakterieuslingar. Om ni nödvändigtvis ska bråka med oss igen, så ge er på nån i er egen storlek. Mig till exempel. Jag har några goa graviditetskilon kvar som ni kan få smaska på. Jag ger er vitpepparkorn och whiskey. Vågar ni höja insatsen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar