lördag 31 mars 2012

När högsta vinsten är 2,5 dl vatten

För tre dagar sedan anföll magsjukebakteriejävlarna igen. För tredje gången på en månad blev yngsta dottern magsjuk. Nu var det verkligen payback-time för bacillerna efter att vi drev dem på flykten förra gången med såpa, 95-gradiga tvättar och vädring i iskall marsluft.  Kräkbacillerna hade förenat sig i en hämnd som skulle få vem som helst att skita ner sig bokstavligt talat. Det började med en harkling. Jag satt bredvid dottern vid matbordet och hann ta en tugga av min försenade middag innan spyan stod som en fontän bredvid mig över bordet. Vi andra i familjen blev så förvånade över bacillernas angrepp att vi bara stirrade i förstening. Va? Nu? Igen? Några sekunder senare var cirkusen i full gång, maken tog den kräksjuka dottern under armen och balanserade en bunke framför henne medan han sprang upp till duschen. Äldsta dottern envisades med att hon ville torka upp spyan, men trots att erbjudandet var lockande för att själv slippa, så blev det jag som fick svabba upp. Några få minuter senare, när de egna hotande kväljningarna var över, satte jag mig och åt upp min middag.

Natten mot torsdag platsar med lätthet på topp fem över de värsta nätterna i livet. Visserligen sov sjuklingen ett par timmar på förkvällen, men sen vaknade hon. Med stor regelbundenhet spydde hon sedan varje halvtimme till klockan halv fem på morgonen.

Hela torsdagen och fredagen hade angriparna vår dotter och oss i sitt grepp. Alla våra motmedel syftade till att få dottern att behålla vätska men inget hjälpte. Flera gånger var vi på väg in till akuten, men då och då fick vi i henne några teskedar vätskeersättning och vi fick ytterligare några timmars respit. Hon sov nästan hela tiden på dagarna, mest i knät, och lika slapp som en liten nyfödd baby. Till slut segrade vår envishet över inkräktarna. Teskedsmatning i många timmar, trots skrik efter mer från dottern, så vände det. Sakta drog de jävlarna sig tillbaka, och även om dagens matsummering på tre smörgåsrån kan låta som en svältkur, så känns det som stjärnvinsten just nu. 

Liv(ia) igen.

Försvinn ur våra liv nu, era fega bakterieuslingar. Om ni nödvändigtvis ska bråka med oss igen, så ge er på nån i er egen storlek. Mig till exempel. Jag har några goa graviditetskilon kvar som ni kan få smaska på. Jag ger er vitpepparkorn och whiskey. Vågar ni höja insatsen?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar