More is more

Idag var jag tillbaka på jobbet efter två dygn i familjens tjänst. Jag hade dock ganska tur med mina vabdagar - inget mera kräkkladd efter i söndagskväll. Det är annars svårt att hitta uppsidan med magsjuka. Oavsett hur långt ner i botten på minnescellerna jag krafsar, så har jag mest bilder av hur jag duschar en gråtande, hulkande dotter för andra gången samma natt, hur min make moppar golvet bakom dotterns säng klockan två på morgonen och hur övertrött och speedad samma dotter blir på kvällen när mamman låtit henne sova 2,5 timmar på dagen i kompensation för mammans hennes störda nattsömn när kräkningarna avlöste varandra. 



Det vårlika vädret bidrog till att det mesta kändes mycket enklare. Lukten av sjukdom, den hemska magsaftelukten, kunde vädras ut snabbt och effektivt (och elementen fick sig en genomkörare när jag missade att stänga av dem i vädringsprocessen). All tvätt kunde torka utomhus och barnen kunde springa av sig på lekplatserna i våriga kläder. Grannens innekatter var på utomhuspromenad, och efter att ha tittat på dem i närmare en timme så är det möjligt att jag skickar in dem till grannen nästa gång någon vill gå på zoo. Katt som katt.  

Fashionista på kattjakt

Kepsen är helt hennes eget val. Så även mössan. Hon har då inte ärvt sitt modeintresse från mig.

Eller så har hon det.