Kräkningar, jobb och Henrik Schyffert

De flesta fredagar har jag känslan av att ha gått i mål. Om man tonsatte uttrycket ”det är bara måndag och fredag” skulle det kunna användas som theme song till vårt liv. Förvisso är våra dagar oerhört fyllda av det som sker precis i samma sekund som det sker, men veckorna har ju ändå samma grundinnehåll – allt från tidschema och middagar rullar som om det vore förprogrammerat.

Den här veckan började extra bra med både en lugn morgon och skrikfri dagislämning, samt en mysig eftermiddag på måndagen. Men sen hackade den till rejält. Sent på kvällen gjorde kräksjukan ett återbesök och visade vart skåpet ska stå. Vi la oss platt, sanerade huset igen och lät sedan barnen stanna hemma resten av veckan för att inte få hem nya magsjukebakterier från dagis där det snurrar runt, runt just nu.

Jag tog första vabdagen och hade en liten tjej som sov mest hela tiden, och en något större som hittade en lekkompis vars mamma inte var livrädd för kräk och lät dem leka (utomhus) trots vår möjliga bakterihärd. Utomhus mestadels, men det har ju vår dotter inget emot. Hon är hellre ute än inne (vem brås hon på?!).

Onsdag och torsdag var makens vabdagar. När vi väl rest oss från chocken av att kräket var tillbaka, så vann vi slaget och har sluppit fler nattliga plötsliga uppvaknaden som följts av dusch, nybäddning och gråtande liten dotter. Själv fyllde jag mitten av veckan till bredden med jobb, så att jag hade möjlighet att vara hemma idag.

Dagens ”musikaliska” ackompanjemang har varit Sean Banan (kom tillbaka, Eric Saade, allt är förlåtet!). Sean Banan har aldrig varit dräglig att lyssna på, men idag var inte rätt dag för den här mamman att lyssna på hans soptext på repeat. Den här mamman var inte riktigt pigg idag. Hon var nämligen på galej igår och kom inte hem förrän strax efter midnatt. Jisses. Torsdagen och jobbveckan avslutades med Meg:s middag, och de stackars få vindropparna, välkomstchampagnen och den halva drinken som intogs under loppet av fem timmar, har gjort sig påminda idag. Eftersom jag nu fyllt 35 får jag lov att utbrista: annat var det förr! Trots sömnbrist och lite många bollar i luften, så ville jag inte avstå möjligheten till en kväll med vänner och häng med med diverse (o)kända mediemänniskor. Den här småbarnsmorsan behövde en kväll som inte bestod av pasta till middag och som slutade kl 21 i soffan. Jag kanske inte direkt svettades i handflatorna eller fick tunghäfta av att mingla med varken Henrik Schyffert, Kristian Luuk, Frida Boisen, KG Bergström eller Leif Pagrotsky. Men det blev i alla fall ”måndag och torsdag” denna veckan.